299: Lat

Det känns som att jag är uppe oförskämt tidigt, men klockan är sju och jag måste lära mig att det är en helt normal tid att vakna och gå upp. Det är inte oförskämt tidigt. Kanske en lördag, men inte annars.
Skärp mig, barnrumpa!
Men hur lätt är det när man är sömnsvullen i hela fejjan, och kroppen skriker efter mer sömn?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0