166: Hundliv

Gissa vem?
Det är ju söta Vilma!
Elnas jycke. Igår när jag kom hem efter jobbet hade Ivar hämtat henne från Elnas lägenhet, eftersom Elna också jobbade. Jag gillar Vilma, Vilma ignorerar mest mig. Men ibland, ibland, visar hon en smula uppskattning.
Självklart har jag inte glömt bort min egen lilla älskling, hon är här nu, och vi har redan hoppat rundor ute i snön/bajset. Ja, för det som göms i snö, kommer ju som vi alla vet fram i tö. Det är hundbajs ÖVERALLT, så jävla vidrigt. Varför plockar inte folk upp det?
Igår, blev det i alla fall som så, att Ivar kom upp till mig efter att jag slutat jobba, och vi köpte färsk lax från Lomma fiskvagn, jordärtskockor, amandinepotatis, skogschampinjoner och morötter från torget, och alpost från någon ostvagn som också stod på torget. Väl hemma körde vi in rotfrukterna i ugnen, tillagade fisken på ett nytt sätt som jag aldrig hört om tidigare, och åt allt med mamma, pappa och Eric. Det börjar bli lite tradition att vi har brunch/lunch/eftermiddagsfika/middag med päronen på helgerna, skitmysigt!
De lämnade kvar Kiwi, och sen åkte jag, Ivar och Eric ut till Nova Lund och Mobilia, sen hem igen för att dumpa allt nyinköpta, ta en snabb dusch, och sen bli upphämtade av Eric igen. Ut till Elna, hjälpa henne in med ett skåp, och sen ut till hennes föräldrars gård. DÄR, där hade vi sen en mysig afton.
Vi gjorde två plåtar pizzor, drack öl och spelade sällskapsspel fram till tre på natten.
Och det gick bra med Kiwi och Vilma! Förra gången Kiwi var där, slutade det med att Vilma hade pudelpälstussar mellan tänderna, och Kiwi satt darrande ute i trädgården. Men, igår var det inget grums, Kiwi har bestämt sig för att gömma sig för/ignorera Vilma, så löser sig problemen.
Nu ska jag mysa framför en film med mina bägge älsklingar på var sin sida om mig.
(och Elna, om det nu är så att Vilma stavas Wilma, så ber jag om ursäkt)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0