hurblirdet

Idag var vi på Gurney Plaza, ett gigantiskt köpcentra några kilometer från vårt hotell. Och, kära vänner, ni måste få höra om min skräckupplevelse!

Efter att ha svettats som en gnu under promenaden dit, och därför beställt in en bottomless ice tea - och druckit fyra stora glas, var jag ruskigt kissig. Jag gick mot en av toaletterna, möttes av en städerska där inne, som sa att jag kunde gå där trots att hon städade. Mhm, jaha, bra.

TRODDE JAG! Skuttade glatt in i ett av båsen, lättad över att äntligen få tömma min sprängfyllda blåsa. Och vad möts jag av när jag stänger dörren bakom mig? ET HÅL I GOLVET! Herre min Jesus, jag har hört talas om de här toaletterna, men vad fan?! I ett stort civilicerat köpcentrum, inrett med Versace-affärer?

Jaja, jag kunde ju inte trava ut igen eftersom städerskan stod där och var så snäll och lät mig gå in, så jag övervägde att bara stå där inne i ett par minuter oh sen gå ut och låtsas att jag var färdig. Men, blåsan var större än en tvillingmage, så jag var ju faktiskt tvungen att lätta på trycket. Jaja, jag hukade och lät det flöda och AJAJAJ, kramp i höftböjarn, knipa igen och ställa mig upp och skaka bort krampen, sen ner igen på ett nytt försök, kramp igen, men den här gången fick jag bita ihop. När sista droppen (trodde jag) var frisläppt, försökte jag, utan at tappa balansen, titta mig omkring efter papper. Men nonono, inte fanns det något papper inte. Förskräckt tittade jag på slangen som slingrade sig kring mina fötter. INTE EN CHANS! Nej nej nej, jag VÄGRAR försöka vattna mig ren, och sen gå omkring helt nersölad, NEJ! Jag trog ilsket upp trosorna och mer än så vill ni inte veta. När jag ställde mig upp tittade jag mig än en gång omkring i rummet för att hitta någon spolfunktion. Återigen föll min blick på slangen, men jag ville inte röra den saken, så jag tittade upp mot väggen bakom mig (eller skulle det varit framför mig? Hukade jag åt rätt håll?) och möttes av ett rött öga. Samtidigt som våra blickar möttes, släcktes lampan och jag hann se ner mot slangen igen och tänka NEEEEEEEEEJ, börja inte spruta vatten i hela rummet! Ni anar inte så lättad jag var när det bara spolades i "klossetten", och slangen låg orörlig.

När jag kom ut igen var jag lika kissig som innan, paniken hade nog fått mig att knipa igen lite för tidigt. Efter tre olika toalettcheckar hittade jag en normal, dock även den utan papper och med bara en slang till att rengöra sig med.

Igår var vi på Gurney Plaza, ett gigantiskt köpcentra några kilometer från vårt hotell. Och, kära vänner, ni måste få höra om min skräckupplevelse!

Efter att ha svettats som en gnu under promenaden dit, och därför beställt in en bottomless ice tea - och druckit fyra stora glas, var jag ruskigt kissig. Jag gick mot en av toaletterna, möttes av en städerska där inne, som sa att jag kunde gå där trots att hon städade. Mhm, jaha, bra.

TRODDE JAG! Skuttade glatt in i ett av båsen, lättad över att äntligen få tömma min sprängfyllda blåsa. Och vad möts jag av när jag stänger dörren bakom mig? ETT HÅL I GOLVET! Herre min Jesus, jag har hört talas om de här toaletterna, men vad fan?! I ett stort civilicerat köpcentrum, inrett med Versace-affärer?

Jaja, jag kunde ju inte trava ut igen eftersom städerskan stod där och var så snäll och lät mig gå in, så jag övervägde att bara stå där inne i ett par minuter oh sen gå ut och låtsas att jag var färdig. Men, blåsan var större än en tvillingmage, så jag var ju faktiskt tvungen att lätta på trycket. Jaja, jag hukade och lät det flöda och AJAJAJ, kramp i höftböjarn, knipa igen och ställa mig upp och skaka bort krampen, sen ner igen på ett nytt försök, kramp igen, men den här gången fick jag bita ihop. När sista droppen (trodde jag) var frisläppt, försökte jag, utan att tappa balansen, titta mig omkring efter papper. Men nonono, inte fanns det något papper inte. Förskräckt tittade jag på slangen som slingrade sig kring mina fötter. INTE EN CHANS! Nej nej nej, jag VÄGRAR försöka vattna mig ren, och sen gå omkring helt nersölad, NEJ! Jag drog ilsket upp trosorna och mer än så vill ni inte veta. När jag ställde mig upp tittade jag mig än en gång omkring i rummet för att hitta någon spolfunktion. Återigen föll min blick på slangen, men jag ville inte röra den saken, så jag tittade upp mot väggen bakom mig (eller skulle det varit framför mig? Hukade jag åt rätt håll?) och möttes av ett rött öga. Samtidigt som våra blickar möttes, släcktes lampan och jag hann se ner mot slangen igen och tänka NEEEEEEEEEJ, börja inte spruta vatten i hela rummet! Ni anar inte så lättad jag var när det bara spolades i "klossetten", och slangen låg orörlig.

När jag kom ut igen var jag lika kissig som innan, paniken hade nog fått mig att knipa igen lite för tidigt. Efter tre olika toalettcheckar hittade jag en normal, dock även den utan papper och med bara en slang till att rengöra sig med.