hurblirdet

Okej, nu börjar jag tröttna på att vara ensam. Jag har gått upp på rummet igen, kollar på bilder, lyssnar på musik och drömmer om chips och choklad. Och vattenmelon. Jag borde kasta iväg de tre mejlen, och jag borde gå ut och njuta av synintryck, äta friterad glass och våfflor, gå till vackra ställen och ta bilder. Men jag gör inget av det, jag vågar inte riktigt gå ut själv, så många blickar, visslingar, taxi och tuktuk-raggare, och vetskapen om att jag inte vet. Jag vet inte vilka områden jag inte borde vistas i själv. Jag vet inte om jag hittar hem igen. Jag väntar på Ivar. När han kommer hem vill jag ha friterad glass och våfflor. Jag äter helst inget utan Ivar, jag vill inte vara den som blir sjuk först. Vi har pratat om det, det handlar inte om OM vi ska bli sjuka, det handlar om NÄR. Jaja, jag blir ändå inte hungrig här i värmen. Vi äter oftast inte mer än två gånger om dagen. Dåligt, vi vet. Ivar försöker förändra beteendet, jag dricker vatten för att i alla fall inte ha druckit för lite. Irriterande att man inte kan dricka kranvattnet dock. Då hade jag druckit mer. Nu kämpar vi för att komma upp i två liter om dagen, trots att det nog är för lite det med. Jaja, imorgon när jag är ensam ska jag ta mig till the shopping mall och köpa mina ballerinor för MYR 10.