320: Krängardag
Karnevalstidningskrängandet var pinsamt. Ruskigt pinsamt. Jag kände mig som en usel människa, som stod utanför Malmborgs och försökte sälja med ett stort leende på läpparna. Ännu värre var det att gå på Lilla Fiskaregatan med tidningar i hand och springa fram till varenda förbipasserande och bli stenhårt dissat. Fy fan.
Jag kände mig som en Alumaförsäljare, eller som en av de störiga människohjälpsorganisationsfolket. De gör det för a good cause, men de är lik förbannat läskigt på.
Jag fick sålt sex tidningar på två timmar, sen köpte Barbro och mamma resten på kvällen. Vänligt!
Nu får jag komma in gratis på karnevalsområdet, FAN vad snällt att jag inte behöver betala för att jobba ideellt. Idiotiskt. Jäkla. Skit.
Kommentarer
Trackback
