hurblirdet

Även om den här lilla donnan ofta är sötare än sötast, så kan hon också vara jävligt irriterande. Som när man sitter och pluggar och hon sätter sig vid bordet, stirrar uppfordrande på en och skäller gälla skall för att något ska hända. Inte fan blir hon tyst, inte fan vill jag ge henne uppmärksamhet när hon gör så. Det blir ett dilemma, hon springer rundor och hittar på hyss så jag får jaga efter vid varje litet ljud, hittar henne med en sko i munnen, men nosen i en blomkruka, men en strumpa i sin mun, men en sladd i sin mun, stående med framtassarna upp på köksbordet i jakt på något att sätta tänderna i.

Jag ger upp, vad gör man? Jag har öppnat balkongdörren för henne nu, hon brukar kunna lugna ner sig lite när hon får trycka ut nosen mellan gallret och titta på allt som händer. Men lik förbaskat får jag springa omkring för att kolla att hon inte tagit med sig någon proviant eller lyckats trycka sig ut genom gallret.