hurblirdet

Igår kom Ivar till mig med bedjande ögon efter träningen. Trots att vi har massor av mat i kylen som behöver förtäras ville han prompt ha sina holländska "kroketten" som vi tillverkade på egen hand för några månader sedan. Jag fick ge mig och ta på mig skyddsutrustning, värma upp en liter olja, och försiktigt försiktigt fritera de frusna rackarna. Inpyrd i en obehaglig stank och med oljestänk på hela spisen klarade jag mig undan missöden och var klar lagom till att Ivar kom hem med pommes som han hade beställt. Notera faro-fördelningen. Jag var i och för sig den som fick välja vilket jag skulle göra, och sa en aning äcklad att jag VÄGRADE köpa pommes eftersom jag 1. avskyr att äta pommes hemma, 2. tycker det är jävligt onödigt att beställa pommes när man ändå äter hemma, 3. tycker att slabbiga pommes som dessutom lämnar efter sig en stank i hela huset är jävligt oinspirerande. Jaja, nöjda och glada kunde vi sedan sitta i soffan och prega in oljiga slabbepommes och hårdfriterade kroketter i munnen.

Kroketterna är okej faktiskt, med väldigt mycket smak. Men nu ska ni få höra! De långa pinnarna ni ser bland det friterade, var Ivar magiskt exalterad över. Han hade fått dem importerade från Holland och hoppade nästan jämfota när jag sa okej till att fritera dem med. När det var dags att käka glufsade han i sig en rejäl bit och tittade på mig med lysande uppmanande ögon. Med höga förväntningar tog jag ett bett, och upptäckte till min stora besvikelse att det var en jävla KORV! Jag förväntade mig kanske potatis, kanske ost, möjligtvis en blandning av potatis och kött, men att det var en helt jävla vanlig korv var det sista jag förväntade mig. Utan panering eller någonting. Varför ska man fritera en korv? Ivar fick äta upp resten. Den var inte äcklig, smakade typ som en nejlikakryddad choritzo, men jag var redan mätt som en plätt.

Om ni är sugna på den holländska specialiteten kommer här nedan det receptet vi följde när vi tillverkade dem.