hurblirdet

Det är ganska gött med Skype när man är ifrån varandra. Att kunna se Ivar när jag pratar med honom gör att det nästan känns som att han sitter här med mig i köket. Hade Skype varit så här bra när han bodde i Barcelona och jag i Sverige hade många tjafs och irritationer kunnat undvikas.

Snart är han hemma igen. Jag vet, jag är fjollig som fan som saknar honom så stört fast att han bara är borta ett fåtal dagar, men jag gillar inte att vara själv! Det är lugnt så länge jag kan sitta i skolan och plugga, men  när jag inte har någon att gå hem till, ingen att äta med och ingen att sova med, då känns det sämre. Jag blir rastlös av att inte kunna krama och pussa honom, att inte kunna skämta med honom och bli skämtad med, att inte kunna prata om dagen som gått och diskutera latest news. Fast Skype underlättar ju en del där (ja, nä jag har faktiskt inte Skypat med bild förut tror jag, bara med Ivars släkt, aldrig med Ivar).

Nåja, kom på på väg hem från volleybollsmatchen att jag glömt läsa inför morgondagens seminarium, så det är dags att stänga igen datorn och langa fram Svensk aktiebolagsrätt och lagboken. Trevlig afton!