hurblirdet

Sitter och bläddrar i Pamela N. Browns bok Facing cancer together och söker runt på internet efter ledord och tips på hur man hanterar situationen som pågår just nu. Det finns så många bra texter som försöker hjälpa och leda en, men det hjälper inte oss. Boken tar en igenom bland annat "When you first hear the news", "When treatment is decided", "During treatment" och "Saying good-bye". Olika sätt man kan ställa upp, hjälpa och underlätta för sin vän och samtidigt försöka läka och förstå själv. Men alla texter jag hittar tar för givet att man har en lång tid framför sig, en årslång kamp där man får gå igenom olika faser och perioder. Men hur gör man när det inte finns tid att hjälpa, underlätta och stötta? När det inte finns tid för kamp? När det bara är en vecka mellan besked och eventuellt utfall? Det enda aktuella kapitlet i boken är "Saying good-by". Det skrivs framför allt att man ska försöka låta bli att bryta ihop framför den drabbade, men hur undgår man det när det enda det finns tid för är farvälet? Och hur tar man förväl när sjukdomen tar personen ifrån en innan den tar livet? Och hur tar man farväl, eller ska man ta förväl, när man vet att det finns flera möjliga utfall? Jag har tvingats acceptera att det bästa bara är att följa hjärtat, situationen är ny för alla inblandade parter, ingen har kommit på vad som är rätt och fel än.