hurblirdet

Igår var det ju Lucia, och i vanlig ordning tillbringades eftermiddagen på badet. Jag kom dit fem, barnen skulle vara där kvart över. Dock var allting ca 1,5h försenat, tack vare Den andra sporten (för att inte nämna "namn", framöver kallat Das). Jag kände lite att Das kunde köra de löjligare tävlingarna efteråt, istället för att ogenerat försena hela evenemanget, eller i alla fall banta ner programmet och strunta i onödiga saker såsom inmarsch på varje gren, speciellt eftersom vissa bestod av tre personer. Men, det är så det alltid varit i klubben, och så kommer det väl fortsätta. Det är inte första gången jag förbannar Das, och antagligen inte heller sista.

Så, i 90 minuter satt jag och glodde på det här (ja, mesta tiden såg det ut så, sen hände något i en minut, sen den här synen igen);

Ytters tråkigt. Jag satt och gosade med Ivar och åt lussekatter. Till slut började man se ljuset i tunneln, men ack, det var fortfarande lång väg kvar. Fjöntigaste tävlingen skulle köras och inleddes med ett uppträdande som nog inte roade många andra än ett fåtal från Das, och det verkade aldrig ta slut. Tyvärr satt jag nära högtalaren, och mina öron led av den dåliga inspelningen som skar genom luften, värre än en mygga i ett tyst tält. Jag ska inte bara vara bitter, personerna i fråga har några gånger roat mig, men sannerligen inte igår. Och sannerligen inte i fyra minuter. Och sannerligen inte när hela Das-skiten försenat programmet alldeles för länge redan.

Tillslut tömdes Das ut ur bassängen och hoppuppvisningen kunde dras igång. Olika sorters hopp visades upp och presenterades, en promotion för att få fler intresserade av simhopp. Sen kom Luciatåget:

Ser bättre ut än hur det låter, men jag njuter alltid av det ändå, och speciellt på bild! När Luciatåget simmat över bassängen utan några släckta ljus eller drunknade barn avslutades det hela med fackelhoppet, en spektakulär avslutning som aldrig är lika spektakulärt på film, och därmed struntar jag i att lägga upp min film här.

Efter att ha tagit för mycket plats, för lång tid, försvann märkligt nog alla från Das, som vanligt, och kvar var endast några från simhoppet som fick ta tag i all städning. Jag tycker ärligt att Das borde skämmas! Jag slår till och med vad om att Das-tränare fick betalt för planeringstid av möget.

Ja’ ä inte bitter...

Host host host host host. Det är vad som driver mig till vansinne, håller mig ur de tysta lässalarna, det som väcker mig på morgonen och det som håller mig vaken på kvällen. Igår på lektionen övervägde jag starkt att gå hem. Det är fruktansvärt jobbigt!

Jag tror dessutom att jag måste skippa träningen ikväll på grund av det, och det gör mig arg. I fredags gick jag hem efter halva eftersom mina bihålor sprängdes två gånger. Och jag är jäkligt träningssugen.

Nä, det är förfärligt… Ge mig glass och glögg.

Mördarcykel, vuxenfest och Danmarksresa

Ja, nu har jag haft fullt upp, så jag fick inte tid att skriva något igår. Men OM jag har saker att skriva om!

Jag pluggade ju med Nathalie på Sol i fredags, inte mycket att säga om det, förutom att Amelie joinade oss för lunch, vilket var trevligt. Vid fyra däremot, så började alla spännande händelser! Jag låste upp min cykel för att ta mig hem, och hoppade upp på den. Som alltid trampade jag så hårt och snabbt jag kunde (varför jag alltid ska cykla så snabbt jag kan vet jag inte, jag blir bara svettig). Resan började bra, men jag vet inte om cykeln tyckte jag var för hårdhänt, eller vad det kan ha varit som gjorde den upprörd, men när jag var i rondellen, dvs nästan hemma, bestämde sig både cykeln och hela omgivningen för att våldföra sig på mig.

Jag tycker ju att om jag väljer att cykla som en bil i en rondell, så ska väl fasiken folk behandla mig som en bil, typ att inte köra ut rakt före mig, men en taxi kom och försökte smita ut. Jag gav honom en mördarblick och fick honom att stanna och kände mig för ett ögonblick ruskigt mäktig. På väg ut ur rondellen kom nästa besvär, och detta gör mig riktigt arg. EN JÄVLA CYKLIST SOM BARA CYKLAR UT RÄTT FRAMFÖR MIG PÅ ÖVERGÅNGSSTÄLLET, JAG HAR FÖR FAN INGEN SOM HELST JÄVLA SKYLDIGHET ATT SLÄPPA ÖVER EN CYKLIST! Nej, vill man över ett övergångsställ får man fan maka sig av cykeln och gå, så man blir en fotgängare, eller tålmodigt vänta på sin tur.

Men nej, den här mannen tyckte han var störst, bäst och vackrast. Jag tänkte inte ge mig, så jag cyklade på. Detsamma gjorde han. Detta innebar att vi var jävligt nära en krock, och jag började bromsa för att avdramatisera smällen. Men då hände det magiska, det som kom som en smäll i fejset, det som fick alla köande bilister, taxin och den jävla cyklisten att för sig själva skrika IN YOUR FACE! Min cykel bestämde sig för att inte längre samarbeta, utan istället vända sig mot mig och våldföra sig på mig, försöka mörda mig. För när jag tryckte pedalen bakåt, satte cykeln full fart framåt, både hjulen och tramporna, vilket innebar att jag for av tramporna, landade på ramen långt nedanför sadeln (vilket medförde ett blåmärke och oerhörd smärta ni-vet-var), en fot i marken på var sin sida av cykeln, eller borde jag kanske skriva en någorlunda högklackad stövel i marken på var sin sida, samt en järngrepp om handbromsen. Men trots febrilt bromsande övervägde inte cykeln för an sekund att stanna, utan drog iväg med mig 20meter. Jag lovar, hade det varit mörkare än det var hade det yrt gnistor kring klackarna.

Efter 20 meter tyckte cykeln at det var dags att samarbeta igen, och gav efter för det krampaktiga greppet om handbromsen, därmed TVÄRSTANNADE! Jovars, lite mer tryck på det redan ömmande underlivet skadar väl inte? Förfärad tog jag cykeln åt sidan, ur trafiken och upp på trottoaren, bara för att försöka visa att det var fel på cykeln och inte mina cyklingskunskaper. Jag hittade en eker invirad kring navet och i kedjan, jag tror det var boven i dramat. Den jäveln. Ja inte kunde jag cykla sista biten, utan jag fick snällt leda cykeln på the walk of shame. Jag ringde Ivar som kom ut och smutsade ner sig, men inte lagade cykeln överhuvudtaget. Ekern är intrasslad som fan. Det får bli cykelmakarn på måndag.

Jag tar resten av de missade händelserna senare, nu ska jag baka julscones till Ivar, orkar inte göra lussekatter. Det är ändå första advent, jag får improvisera lite. Vi ska med bussen nio, och åka till Köbenhävn och hälsa på Maria.