Hade sommarens första arbetsdag igår och tar semester resten av veckan. Åker iväg till Holland för att beundra och paranympha på min systers disputation. Flyger med bara handbagage, gäller att packa smart. Små små schampoflaskor och kavajen på under resan. Tjo!
Fick flyga med det här magra planet till Holland, bara minuter efter att ha pekat ut ett liknande och sagt att det såg skit-skört ut. Resan gick dock bra och vi är nu framme i Ivars föräldrars hus. Har korkat upp en flaska rött och firar att mitt sommarlov börjat. Skönt som attsingen - tror tentan kan ha gått ganska bra men ska inte hoppas för mycket.
Skriver tenta imorgon, sen har jag förhoppningsvis sommarlov. Nästan direkt efter tentan är skriven åker jag till Kastrup och sen Holland. Hade egentligen inte behövt ta mig längre än till Schiphol!
Fast bröllop, beach party och spa är allt lite lockande också ;)
Som sagt så tog ju pappa med mig, Ivar och mamma på utflykt i lördags. Han ville visa våren i Blekinge med nyutslagna bokskogar och mycket vatten i Mörrumsån. Jag berättar om dagen i bilder. Som ni ser var hundarna också med och på något sätt lyckades vanligtvis vattenrädda Roxy ta ett dopp i ån. På sista bilderna ser ni ruiner från pappas barndomshem. En bisarr känsla att man låtit två gårdar bara fullständigt förfalla och trä ruttna bort medan stengrunderna är mer svårpåverkade. I deras gamla kylhus hittade vi en femtio år gammal minksvans (de hade minkuppfödning) samt en bildörr från pappas första bil.
Vår bit av planet är lagat med huhållspapper, vår TV-skärm hissades upp långt senare än alla andras... Känns säkert! Nu är det dags att se avsnitt 3 av Suits, ny favoritserie. Jaja, varje serie jag påbörjar kanske är en ny favoritserie, eftersom det är den enda jag vill följa för ögonblicket, men denna är faktiskt bra än så länge.
Landade i Amsterdam vid sju, åkte till grekisk restaurang och överraskade Ivars mamma på hennes födelsedag, åt en gigantisk middag bestående av lamm, oxfilé, kyckling och banana split, rullade hem till Ivars bror för att visa Chamonixbilder och sova.
Jag har gått och lagt mig lite innan Ivar och försöker somna. Avbryts dock då och då av att jag känner mig iakttagen. Konstigt...
För er som bara följer mig på bloggen och inte pratar med mig kan jag kanske meddela att jag är hemkommen från Chamonix och välmående. + 3,5 kilo och köldskador på kinden, men armar och ben i behåll.
Landade dock i världens pluggångest så spenderar dygnets flesta timmar på Juridicum. Någon dag kommer kanske en bildbomb!
Jag är så jäkla taggad! Strax hoppar jag på bussen som kommer ta oss till Chamonix, världens tredje bästa skidområde. Visst är jag ganska nervig samtidigt, men det har börjat smälta bort till förmån för förväntan.
En veckas offpiståkning, all inclusive, utrustning och bergsguide ingår. Så sjukt nice! Modig som jag är ska jag dessutom anmäla mig till expertgruppen. EHEEE!
Har packat hela gårdagen med ett konstant pirr i kroppen. Farväl mina sköna, om någon vecka eller så är jag hemma igen, med möra ben. Om vi har tur finns det internet där vi bor, annars får ni klara er utan uppdateringar (det är ju iofs inte så att jag varit störtflitig med uppdateringar ändå sista tiden så ni är väl vana)!
Håll tummarna för att jag kommer hem i ett stycke (snälla, gör det)!
Hittade den här artikeln på Aftonbladet om Alpernas brantaste backar. Harakiri vinner stort, och filmen nedan visar backen i sitt rätta jag. Nästan varje gång man åkte upp med liften över backen såg man någon trilla på toppen och utan att ha en chans att stanna for hela vägen ner till botten. Dessvärre har flera personer dött i backen också, så det är inte bara att skratta åt fåntrattarna som tar sig vatten över huvudet för att få komma med på bild eller kunna skriva på sitt livs-CV att de klarat Harakiri.
Jag däremot, jag är ju en så fruktansvärt bra skidåkare, så jag har all rätt i världen att åka Harakiri =)
Jag gav mig ner för den här backen ett par gånger under mina två säsonger i Mayrhofen. Dock inte så många faktiskt, eftersom jag inte ville utmana ödet. Kan fortfarande känna ångesten i magen när man åkt den första enkla biten och sedan, i princip utan återvändo, blickar ner för stupet och bara kan tänka "Hoppas det går vägen! Varför i hela friden utsätter jag mig för det här?" Men när man sen kommer ner med låren stickande av mjölksyra och adrenalinet som kör rally i varenda blodådra, då kan man inte annat än le, garva och vifta på rumpan av lättnad!
Ja, inte för att jag varit särskilt aktiv på senaste tiden, men jag vill ändå ursäkta kommande inaktivitet. Imorgon flyger vi till Norge. Ivar ska springa Oslo maraton och vi passar på att se mer av vårt grannland när vi ändå är där. Oslo, Bergen, Grand Hotel på Karl Johans gate, hotellfrukost, hotellspa, billiga träningskläder och en hel del sightseeing. Jag tror nog jag kan komma att trivas.
Självklart kunde inte jag och Ivar hålla oss ifrån att springa förbi De Wallen när vi ändå var i Amsterdam. På en kvart fick jag se fler prostituerade än jag har fingrar och tår och det förvånande var hur fräscha de var. Unga tjejer som hade apsnygga kroppar och klara ögon. Det är svårt att förstå hur de kan ge sig in i branschen om det inte är för tvång, droger eller andra missbruk men vissa gör det nog helt enkelt för den saftiga lönen. Smått chockad gick jag därifrån igen för att hinna hem till middag med mina och Ivars familjer, men tyvärr utan foton på kameran. Man får nog inte riktigt fotografera de prostituerade, men den smala gränden bakom mig här på bilden ledde in till en labyrint av små "knullhytter" med snygga tjejer i.
En av dagarna åkte vi in till Amsterdam och mötte upp mamma, pappa, Jonas och Ann som var och hälsade på min syster samtidigt. Vi turistade som aldrig förr genom att trava runt i hela staden och se coffeeshops och haschaffärer samt åka turistbåt. Sån man åker runt i genom stadens kanaler och samtidigt får berättat på fyra olika språk vad allting är. Dagen till ära fick vi se ett gigantiskt kryssningsfartyg som hade lagt till i Amsterdam.
Oh-la-la! Ett av mina favoritställen på denna planet ligger i Holland. Elysium spa. De har insett var som gör människor lyckliga. För en billig peng har man tillträde till näst intill 20 olika bastus med olika teman, t.ex. rysk bastu, finsk bastu, romantisk bastu, infraröd bastu och snöbastu (jepp den är kall). Dessutom flertalet pooler, bubbelpooler och saltvattensbassäng (sådan man flyter i utan att göra ett jota) både inomhus och utomhus. Pricken över i: Varje timme har de en saunasession i någon utan de olika basturna (bastusarna, hur böjer man bastu?). Menthol, frukt, barrträd, iste och kokos bland annat. Man sätter sig tillsammans med 20-40 andra i en stor bastu, en "ledare" kommer in, häller väldoftande oljor på aggregatet och viftar runt med en handduk på olika sätt som får en att svettas som en isbjörn i Egypten. Efter tio minuter går man ut för en svalkande paus och ofta en frukt eller något att dricka, beroende på vad det är för tema. Man duschar i iskallt vatten, doppar sig i iskalla bassänger och gnuggar sina kroppar med is - sen in igen för tio minuters ymnigt svettande igen.
Dessutom kan man passa på att sola helt näck i solstolarna utomhus, beställa massage och äta på deras underbara friskus-restaurang. Ja, sa jag att alla är nakna överallt? Kanske självklart på ett spa iofs, men man ökar definitivt sina så-många-snoppar-och-snippor-har-jag-sett-i-mitt-liv-siffror med typ 100%.
Hur som haver, efter nio timmars svettande, flytande, massageande, ätande, solande, badande och bubblande mår man som en gud. Som avslutning kan man ur gigantiska kar grabba åt sig näve efter näve med väldoftande skrubbsalt så man är lenare och renare än en babystjärt när man slutligen åker hemåt.
Eftersom jag är jäkligt betuttad i det holländska blåvita porslinet åkte vi en dag till dess blåa färgs hemstad - Delft. Jag var på jakt efter en fin skål med lock som jag kunde ha till mina smycken, och möjligtvis också en lite tekanna. Vi gick runt i affär efter affär men hittade inget pangobjekt. De flesta hade samma skräp för en någorlunda peng och en kollektion med finare mycket dyrare ting. När jag och Ivars vänner satte oss ner för att käka lunch pilade Ivar iväg för att fylla på pengar på bilen. På vägen hittade han i ett litet marknadsstånd en fin fin skål och lyckades köpa den för ett bra pris. Med den saken ur världen kunde vi njuta av staden lite mer. Pågående jazzfestival, marknad och maffiga kyrkor - jag blev romantisk i sinnet av att promenera runt i denna charmiga lilla pittoreska stad.
Jag måste väl erkänna att det känns lite konstigt att sova i Ivars gamla pojkrum. När vi sover hemma hos mamma och pappa känns det inte så konstigt, det känns kanske inte riktigt som mitt rum längre, men ändå helt avslappnat. När man sover hemma hos Ivars föräldrar så känns det som att man är typ 14 och sover hemma hos en ny pojkvän. Jag är rädd att vi pussas för högt, vänder oss för mycket så de tror att vi har sex, jag vågar inte riktigt måla naglarna för jag är rädd att de ska ogilla lukten, jag är skraj att jag ska råka fisa så att de hör och jag vill inte att min mobil låter så att någon blir störd. De bryr sig säkert inte ett skit om någon av punkterna.
Samtidigt är det jäkligt roande att se Ivars utrensade kläder, gamla foton, gamla leksaker, gamla coola grejer, gamla anteckningar och inse att här, här har Ivar levt under sina tonår. Här har han vuxit upp. Man kan skapa en fantasivärld om hur han tänkte, tyckte och handlade. Det är jäkligt kul.
Döm om min förvåning - och förtjusning - när jag fick reda på att jag skulle bo med de här sötnosarna i ett par dagar!
Tre skygga små liv som tillhör Ivars bror hade fått flytta in hos Ivars päron medan broren var i Spanien och på Lowlandsfestival.
Darcy: Mami. Mamma till de två andra. Studerade mig i två dagar och blev sedan den som gosade mest med mig. När jag borstade tänderna gick hon fram och tillbaka mellan mig och handfatet så jag var tvungen att klappa henne.
Birtje: Skygg för det mesta men kunde inte låta bli att besvara kärleken när man väl lyckades överraska henne med ett finger under hakan.
Bika: Skyggaste katten ever. Studerade mig mycket men lät sig aldrig bli vidrörd av mig.
Till det här hör kanske att katter i vanliga fall har något starkt emot mig. Jag vet inte varför, men de gillar verkligen inte mig. När jag till slut blev vän med Darcy kändes det som att jag fått en välsignelse.
Jag och min "coola" man åkte till Holland nån vecka för att besöka släkt och vänner. Mitt mest turistiga besök i Holland, trots att jag varit där flera gånger förut. Sorry för bloggtorkan!
