hurblirdet

Våra magar har börjat göra smått uppror, om än värst för Jan och mildast för mig. Det borde handla om maten på bussen hit, eller något vi åt i förrgår. Det är underligt dock, min matsmältning verkar vara jäkligt långsam, både nu och när vi drack vår Dukoral så reagerar jag en dag senare än Ivar. Jaja, det är inte särskilt illa, och kanske till och med så att jag och Ivar bara omedvetet sympatiserar med Jan.