hurblirdet

Kom hem klockan åtta imorse efter 15 timmars resa, dunsade direkt i säng och sov tills Ivar ringde och väckte mig halv ett. Slumrade runt en stund till, hämtade datorn och har sedan dess legat här i sängen och surfat rundor. Vid fyra blev jag plötsligt jätteillamående och sprang mot toaletten, men där kändes det mer som om jag var på väg att svimma. Jag tog mig ut i hallen och langade upp benen mot väggen och hoppades att ingen skulle vandra förbi utanför köksfönstret och se mig ligga där i bara trosor och filosofera.

Först funderade jag på om det kunde bero på fettchocken från att ha proppat i mig ett Burger King-meal på en kvart innan tåget från Stockholm igår. När jag så småningom kom på fötter och såg min utmärglade kropp i spegeln ställde jag mig på vågen och såg att jag tappat ett kilo denna veckan, trots att jag jobbat på och trott att jag lyckats göda mig vid varje måltid på lägret. Jag räknade på fingrarna - ingen mat på 18 timmar. Kan ju kanske bero på det. Nu har jag proppat i mig chips och pappa ringde och frågade om jag inte skulle till Gerda och träna med honom. Mjaaaaa. Jag tar en dusch och äter lite havregrynsgröt och hoppas få tillbaka lite kraft.

När jag först låg en stund på badrumsgolvet för att lugna ner svimningsattacken skådade jag vad ni ser på bilden. Har man varit borta för mycket när lägenheten börjar prydas av spindelnät?