Optimala helgen
Den här helgen var nog en av de bättre på länge. Det kanske blir ett sådant inlägg där jag bara radar upp allt som hänt, men det får ni ta.
I fredags jobbade jag på kansliet, men när datorn hängde sig och vägrade samarbeta mer bytte jag om till träningskläder och sprang ett par varv i parken istället. Det var helt mörkt ute, så jag kutade på som aldrig förr eftersom jag kände mig konstant jagad av diverse mördare och spöken. Avslutade med femtio utfallssteg som gav mig en rumpträningsvärk som fortfarande sitter i. Det här minijoggingpasset var perfekt uppvärmning inför simhoppsträningen, där den riktiga uppvärmningen bestod av styrka och hoppningen hade en och en halv bakåt från trean som mål. Visst satte jag den, förvisso i bubblor, men ändå! Första gången så som den ska sättas och andra gången platt på rygg. Härligt!
Ivar hade sedan bjudit hem en kollega med tjej och vi hade en trevlig kväll med några gin & tonic och popcorn.
Lördagen inleddes med en allergisk reaktion. Mitt under frukosten började mina näsborrar domna bort och sticka, varefter jag upptäckte att hela bröstet, armarna och ansiktet var rödflammiga. En dusch och en antihistamintablett senare kunde jag hoppa in i pappas bil och åka ut i svampskogen. Vi hittade inte så mycket svamp, men det är ändå härligt att åka ut och leta. Ett par trattkantareller, bleka taggsvampar och Karl-Johan fick vi dock i korgen.
På kvällen träffade jag mina gamla kursare från rättspsykologin. Käkade på Curry Hut i Malmö, tog en öl på Jetzt och sedan gick jag och Mimmi vidare till ännu en bar för öl och snack. Sen hade jag självklart precis missat ett tåg och skulle få vänta i evigheter på nästa, så jag fick snällt hoppa in i en taxi för hemfärd istället.
Efter ett par timmars sömn åkte jag och mina blondiner ut till Bjärreds Saltsjöbad för att kallbada. Kallt var det sannerligen, 6-7 grader i vattnet, men som väl var: lite fler grader i bastun. Tre dopp blev det och sedan satt det ofantligt fint med Murres gourmetsoppa och hallonpaj.
Helgen avslutades med middag och spel hos Sanna och Johan. Gott kött, god efterrätt, gott sällskap och ett kul spel. Även om det blev lite senare än alla fyra nog tänkt var det helt klart värt att få kämpa sig ur sängen imorse!
Alltså: Träning+vänner+drinkar+middagar+familj+natur=underbar helg!
Speciellt för Willy:s-Hanna
Häromdagen hade jag och Hanna följe hem från badet, och kom av någon anledning in på var vi handlar mat. Det jag och Ivar inte får i vår "matkasse" (kan jag berätta om i ett annat inlägg) köper vi på Ica Satelliten. Hanna och hennes dude kör till Willy:s och storhandlar för att det är billigt. Jag är inte emot billigt käk - så länge det ändå är bra mat. Mina fördomar (som är ovanligt starka när det gäller Willy:s, Netto coh Lidl) säger mig att det dock inte är bra mat på Willy:s.
När jag och mamma skulle handla korv till min och Elnas 18-årsfest så åkte vi till Willy:s för att komma billigare undan. Det var första och enda gången jag satt min fot där. Vi hittade inga korvar som innehöll mer än 50% kött. Inga. Det är ju sin sak om det finns billigare alternativ för de som inte bryr sig, men någon korv som är värd att kallas korv borde väl finnas?
Anyhow - Johan Glans sätter ord på mina tankar. Here you go Hanna!
Have I sinned?
Efter min intensiva dag igår var sista anhalten innan sängdags Mejeriet. På Mias initiativ var vi ett litet gäng som gick och såg dokumentären The act of killing av Joshua Oppenheimer, långa versionen (159 minuter!). Den handlade om gamla ledare för dödskvadroner i Indonesien under 1965-1966 som fick återskapa deras del i folkmordet. Alltså massmördare som får visa hur det gick till, enligt dem. Man glömde av lite då och då att det faktiskt hänt, och att det inte var fiktion. Det var så fruktansvärt!
Det som berörde mig allra mest var dels när de mördade en bebis (i den här dramatiseringen en nalle), de högg och högg och högg, i ögonen, magen och övriga kroppen och skar av armar och ben - "Jaja, nu går de lite överstyr... Fast vänta nu, har det här alltså hänt på riktigt?". Den andra grejen som fick mig att tappa hakan är när Anwar Congo (en gammal medlem i en paramilitärisk organisation som dödat massvis med människor som enligt dem var kommunister) i slutet blir illa berörd av att ha blivit fejkstrypt. Han mår fruktansvärt och frågar "Var det såhär mina offer kände sig?". Joshua svarar modigt nog att det här inte var i närheten av hur dåligt de mådde, eftersom han visste att det inte var på riktigt. Efter det frågar Anwar om han har syndat. Jadu...
Hur som helst, sevärt torts att rumpan skrek av smärta efter tvåtimmarochfyrtiominuter på en obekväm plywoodstol. Det tog ett tag för mig att somna när vi väl kom hem.
Trevlig helg!
Helgen passerade oerhört fort. I fredags stannade jag hemma från min simhoppsträning och lagade mat till försenade Ivar istället. På grund av jetlagen (som fortfarande verkar härja i kroppen) gick vi och la oss sent. Det var dock helt ok, eftersom lördagens planer började först vid tolv. Mysig/god brunch med vänner, simhoppsevenemang, fira pappa, drinkafton och slutligen (03.00-04.30) fira Sparris. Efter ett par timmars sömn åkte jag med Elna ut till Görran för att rasta pållen. Avslutade helgen utmattad på soffan, för att sedan inte kunna somna förrän halv fyra och bara drömma mardrömmar de få timmarna jag väl sov. Hujeda mig!
Tour de chambre
Igår var en intensiv dag! Jag satt och tentapluggade till halv fem, stack hem och käkade, vidare till Mia för San Francisco-inspiration och te, sedan mot badet för simhopp (jag är inte bara tränare längre) och slutligen mot Vildanden för korridorsfest. En rolig korridorsfest med tour de chambre - kindergarden, breakfast club, kungliga rummet, tyska rummet och jul-rummet. I tyska rummet bjöds det på Jäger och i jul-rummet hägrade Sannas rosébox. Det blev med andra ord en relativt tidig kväll för mig, förvisso som planerat, men jag hade kanske inte riktigt planerat för en massiv bakfylla idag. Jag skulle ju vara produktiv med tentapluggandet!
Franska Rivieran, dag 4
Idag har varit en lugn dag utan större utflykter. Förmiddagen spenderades vid poolen, och eftermiddagen nere i La Napoule. En promenad bland de pittoreska små gränderna, en glass i solskenet och en kort paus vid havet för ett par dopp. Jag läste i Hänt Bild att Avril Levigne höll sitt bröllop i en borg som ligger i Mandelieu-la-Napoule. Den ligger precis vid den stranden vi besökte idag och i torsdags.
Vi åkte till affären för ett sista besök för veckan och köpte på oss vin och delikatesser. Jag köpte en flaska Châteauneuf-du-pape, två Valpolicella-viner, ett Médoc, ett Beaujolais och ett Bourgognevin. "Hoppeligen" får de plats i väskan på vägen hem!
Franska Rivieran, dag 3
Idag var det en effektivare morgon än dagen innan som gällde. Vi trodde poolen öppnade vid åtta, och hade hört att det snabbt blir fullt där, trots att det inte bor överdrivet många på området. Som tur var var vi ändå sent ute och kom dit tio i nio. Området låstes upp vid nio. Poolområdet är, som ni ser på bilderna, fantastiskt fint. Utsikten likaså. Här låg vi och njöt tills magarna kurrade. All sorts förtäring är förbjuden på poolområdet, så vi gick hem för att äta mozzarellasalladen i lägenheten.
Efter att ha duschat och piffat till oss blandade vi ihop en Sangria och njöt på balkongen en stund. Sedan var det dags för promenaden som fick våra fötter att gråta. Vi hade bestämt oss för att åka in till Cannes, och hört att det gick bussar dit. Eftersom vi åkte in rätt sent och mest skulle äta middag och gå ut och klubba hade vi alla högklackat. Det fanns inte plats i väskorna för ombytesskor. Först och främst var det oerhört varmt. Att vi sedan ignorerade det gamla ordspråket om att en genväg ofta blir en senväg gjorde att vi fick tjugo minuters ofrivillig sightseeing innan det var dags för en tjugo minuters promenad i relativt brant nedförsbacke. Vi tog så klart av oss skorna, vilket bara gav oss svidande och stickande trampdynor ändå, tack vare den varma och smågrusiga asfalten, och det konstanta bromsandet i varje steg. Väl nere matchade vi dock bussen bra, men jag fick ståplats så mina tassar fick ingen vila.
Nåväl. Inne i Cannes hade alla ont i fötterna, men vi lyckades ändå promenera lite längs stranden, hamnen och gatorna, i vår jakt på en bra restaurang. Vi fann en och åt god pasta och risotto. Sedan strosade vi runt lite igen för att kolla vart vi ville spendera resten av aftonen, och för att kolla när bussarna hem gick. Bussen slutade gå vid sju. På kvällen. Några minuters förvirring och tabellcheck senare hittade vi en nattbuss som gick vid 01.45. Det skulle alltså bli en tidig kväll, men fötterna misströstade inte.
Vi tog oss till Casino Croisette i hamnen, och deras nattklubb Les Marches. Ett glas vin, fin utsikt och skön loungekänsla på deras takterass, innan allt övergick till mer klubbigt efter midnatt. Vi fick som sagt en kort kväll och var tvungna att lämna vid halv två, men hann med att svänga våra lurviga ett tag åtminstone.
Efter bussen väntade promenaden uppför backen igen. Tjugo minuter i becksvart mörker och klapprande klackar kändes mest som början på en skräckfilm, men vi klarade oss.
Franska Rivieran, dag 2
Idag körde vi till Nice för att plocka upp Amelie på flygplatsen. Vi skulle egentligen ha åkt förbi en marknad i Valbonne på vägen dit, men en mysig frukost blev lite för långdragen för att det skulle hinnas med.
Varje gång vi ska köra någonstans här blir det lite kaosartat. Vi kör en BMW med inbyggd GPS. Den är inte alltid lätt att tyda och den har inte alltid rätt. Om vi ens kommer på en väg att skriva in. När vi åkte hem från Nice på kvällen blev vi uppledda "bakvägen" till det gated communityt där vi bor. Problemet var bara att vi, efter att ha kört på slingriga bergsvägar i nån kvart och var cirka femtio meter från vår gate, stoppades av en bom. Ner hela vägen igen, och upp via andra sidan "kullen".
När vi ändå var i Nice passade vi på att utforska staden. Vi ställde bilen i ett parkeringsgarage där det vid en slarvig blick på pristabellen såg ut att kosta någon enstaka euro i timmen. När vi kom för att hämta bilen sju timmar senare, visade det sig ha kostat oss arton euro. Det var bara att svälja förvåningen och dra kortet.
Direkt upp ur garaget, och ut i den fuktiga hettan för att inta staden. Vi strosade runt i gamla delen av staden, åt lunch på en restaurang i någon gränd, åt glass i en annan gränd och tittade i små boutiquer. Vi tog oss vidare mot den nyare delen och gick i mer välkända affärer. Hettan gjorde att man nästan hellre var i affärerna än ute på stan. Svetten rann så fort man stack ut en tå. Mitt enda inköp blev ett par flipflop på H&M. Inte så exotiskt, men uppskattat efter att ha halkat runt en halv dag i mina ballerina med öppen tå.
Efter vår shoppingrunda vallfärdade vi ner till stranden för ett dopp. Stränderna i Nice är inte precis vita sandstränder, utan snarare fyllda med små stenbumlingar. Och ingen sand. Väldigt obekvämt, men skönt att slippa sand överallt och också trevligt när det snabbt blir djupt i vattnet.
På vägen hem åkte vi förbi mataffären igen för att fylla på förråden. När vi väl var hemma var klockan nästan elva och vi skippade vår planerade mozzarellasallad och åt ost, kex, chips och vin till middag istället. Vi somnade minst sagt gott vid halv ett-tiden.
Sommardagar
Jag njuter verkligen av det fina vädret. Kommer på mig själv med att må innerligt bra av det. Dessutom är det mycket roligare att vara spontan när solen lyser och värmer.
Mitt födelsedagsfirande i helgen blev härligt och avslappnat. De flesta av mina närmaste vänner var där, och så även en del släkt och familj. Vi badade, åt grillat, drack drinkar och snackade vid elden. Dagen efter åkte vi iväg till en för oss ny strand, och därefter köpte vi pizza i Båstad innan de sista vännerna skulle åka hem med tåget.
Elna och Håkan imponerade med att cykla upp till Kattvik, 10-11mil i gassande solsken. Trötta och lite röda anlände de i tid, och jag hade full förståelse för att det fick bli tåg på vägen hem.
Sedan dess har jag jobbat (i måndags), åkt till Dalby stenbrott för ett kvällsdopp med Ivar och vänner, solat, letat resor och motionerat lite.
Så, nu är jag ikapp igen. Större njutning är dessvärre lika med färre bilder för mig, så ni får ett tänkvärt citat istället.
Wordfeud
Nackdelen med att spela Wordfeud mot en väns mamma:
Kan inte lägga vilka ord som helst.
Måste. Censurera.
Holländsk invasion
Nu har Ivars syster, bror och två vänner anlänt. Imorgon åker vi tidigt till Göteborg för att hinna njuta av staden och hotellet.
Den här låten hamnar på både min och Ivars löp-lista. Göööörnajs!
Discokula
I morgon händer något kul. För många stundar snart Valborgsfirande i Lund, Uppsala eller kanske på någon fin gröning. Jag och Ivar bryter däremot traditionen och åker till Nederländerna. Med oss tar vi även ett gäng vänner, vilket gör det här besöket alldeles speciellt. Sju personer är vi, som istället för att fira Valborg firar att Nederländerna får en kung. Drottningen abdikerar, vilket gör att deras "Koninginnedag" (som firas samma dag som vi firar Valborg) hädanefter torde bli "Koningdag". Hela folket klär sig i orange och festar på gator och torg. Vi har mängder av turistande inbokat, och ska även försöka få en smak på nattlivet.
Hur jag har förberett mig? Njaa, inte packat ner min orangea utstyrsel än, men däremot gjort om mina naglar till discokulor!
Härlig helg!
Jag har haft en oerhört härlig helg. I fredags åkte jag till Blekinge med mamma och pappa för att gå på begravning. Begravningar är kanske inte precis "härliga", men det är kul att träffa avlägsna släktingar och gamla familjevänner. Igår var jag och Ivar först på golflektion för att kicka igång säsongen, och på eftermiddagen lurade han in mig på Grand Hotell här i Lund. Vi hade en underbar eftermiddag och kväll, och givetvis störtgod närproducerad frukost imorse.
Vid lunchtid idag kom våra fina vänner över för en mysig/god/mättande knytisbrunch och två timmar senare sågs vi alla igen för ett alpinpass på Gerda.
Nu är det dags för kvällsmat och förhoppningsvis chill framför film.
Så skönt att avsluta veckan med en helg som är riktigt närande för själen.
Bättre och bättre
Dagen inleddes med rutten mjölk i mitt te, och sedan ett söndrigt glas när jag skulle diska ur äckligheterna.
Jaja, efter det kunde det ju bara bli bättre. Vi har ägnat dagen åt att handla de sista presenterna, vilket för en gångs skull var ganska smärtfritt, och nu ska jag på tjejmiddag och träffa Murris som är hemma för jul- och nyårsfirande.
Städning
Eftersom det var flera veckor sedan sist lägenheten städades har här varit röjardag idag. Jag har dammsugit, tvättat, bytt lakan, städat toaletten, diskat och tvagat min kropp och hår. Välbehövt!
Dessutom kommer Sanna över på mysmiddag ikväll, vilket motiverade mig än mer att proppa i mig smärtstillande och lämna ryggläget. Lax, pasta och gräddsås ska nu tillagas - mums!
Första advent
Snacka om att snön valde rätt dag att göra premiär på!
Har haft en bra helg med film-mys med Ivar, Amelie och Jonas i fredags, IKEA med Amelie, Elna och Karin, Miss Li på Dunkers med Ivar, och lite vin på Bishops med Amelie, Ivar, Hampus och Nathalie i lördags. Idag har vi pysslat i farfars lägenhet hela dagen fram tills sex, sen åkte jag och Ivar och tränade halka på Novas parkering. Vi var inte ensamma, men ensamma om att inte ha bakhjulsdrift och stark handbroms. Aja, inte coolast på parkeringen, men vi vill ju främst vara säkrast!
Nu har jag snabbjulpyntat lite och vi sitter och myser framför Så mycket bättre. Ska försöka hinna plantera om lite orkidéer också... Produktiv och social helg!
Helgaktiviteter
Har haft en trevlig helg med mycket umgänge och skratt. I fredags kväll var ju Natta här för middag och popcorn och i lördags kikade Elna, Hilda, Mats och Natan förbi och mumsade mjuk pepparkaka. Framåt kvällen kom Elna, Amelie och Jonas hit. Vi fem lagade middag tillsammans, blandade tre sorters drinkar och snackade oss hesa innan vi cyklade iväg till O'learys och mötte upp Noel.
Under natten vaknade jag ett par gånger och drack stora glas vatten, vilket räddade söndagen som kunde spenderas på julbasar. Våfflor och kaffe, familj och kusiner. Och en vacker vinkaraff som fick följa med hem.
Gött "uppräkningsinlägg" som avslutas med en bild från i lördags!
Long time no see
Jarå, det var ett tag sen sist... Jag vet inte varför, jag har bara kommit ur gängorna lite. De senaste två veckorna har dock suget att blogga kommit tillbaka lite. Antagligen för att jag gjort så mycket kul. Tänker dock inte sätta press på mig själv genom ett löfte om catch up. Kan bara kort meddela att min ostronoskuld är borta. Fördelat på två tillfällen har jag slukat tre små slemklumpar. Gillat smaken, men haft kämpit att svälja. Min Nimis-oskuld är också långt borta. Ivar och jag körde och traskade dit efter en helgs Mårten Gås i Kattvik. Jag har dessutom skrivit tenta, ridit och flugit av, haft ost&vinkväll, varit på storslagen Monte Carlofest, åkt limousine, varit på juristernas höstfest, sett Natan bli dubbelt så stor, sett Lexi bli dubbelt så stor, varit kattvakt, druckit mycket champagne, tagit farväl av farfar, tömt farfars lägenhet och kramat hund med brutet ben. Mycket njutning, mycket sorg, mycket nytt och överhuvudtaget många känslor.
Nu får vi väl hoppas att jag i framtiden blir bättre på att dokumentera mitt livs framsteg, för min egen skull och er.
Tills vidare får ni här min favoritvideo för ögonblicket. Förutom att låten får mig att vilja ösa ner för en nypistad red seven i Mayrhofen, eller i en solig Saslong world cup-pist i italienska Val Gardena i gigantiska carvingsvängar, så skulle den här videon lätt kunna ha varit gjort av mig själv som fjortonåring. Eftermiddagar som spenderades framför webcamen med en vän, tävlandes om fulaste minerna som man sedan garvade häcken av sig åt.
You're welcome!
Doula
Inte mycket uppdatering här inte, men som sagt är appen nere och min dator är usel. Blogg.se får helt enkelt skynda på uppdateringen av appen.
Idag åker jag till Oxford för att leka doula på min systers förlossning. Jag drömde häromdagen till en början att hon födde dagen innan min ankomst. Surt. Vad jag vet födde hon inte igår, så jag ska nog hinna. Sen drömde jag att de visste könet, trots att de sagt att de inte kollat upp det. Det skulle bli en kille. Jag hoppas ju nästan lite på en tjej, nöp åt mig de rosa strumporna när jag och Jonas fick en blå och en rosa strumpa var i julklapp när graviditeten skulle avslöjas. Men efter att ha träffat Hildas söta Natan igår, och med min lilla förtjusning i kusinbarnet Viktor så känner jag mig redo för en liten kille också. Ska stressa rundor nu för att hinna med de sista förberedelserna för min och Ivars fest som är direkt efter hemkomst, växla en slant till flygbuss, köpa det Malin och Marcus beställt och träffa Mia över en kopp te. Hann med en PW med Amelie i morse innan hon skulle till jobbet också. Har träffat mina flickor galet lite i sommar!
Tid att hantera situationen?
Sitter och bläddrar i Pamela N. Browns bok Facing cancer together och söker runt på internet efter ledord och tips på hur man hanterar situationen som pågår just nu. Det finns så många bra texter som försöker hjälpa och leda en, men det hjälper inte oss. Boken tar en igenom bland annat "When you first hear the news", "When treatment is decided", "During treatment" och "Saying good-bye". Olika sätt man kan ställa upp, hjälpa och underlätta för sin vän och samtidigt försöka läka och förstå själv. Men alla texter jag hittar tar för givet att man har en lång tid framför sig, en årslång kamp där man får gå igenom olika faser och perioder. Men hur gör man när det inte finns tid att hjälpa, underlätta och stötta? När det inte finns tid för kamp? När det bara är en vecka mellan besked och eventuellt utfall? Det enda aktuella kapitlet i boken är "Saying good-by". Det skrivs framför allt att man ska försöka låta bli att bryta ihop framför den drabbade, men hur undgår man det när det enda det finns tid för är farvälet? Och hur tar man förväl när sjukdomen tar personen ifrån en innan den tar livet? Och hur tar man farväl, eller ska man ta förväl, när man vet att det finns flera möjliga utfall? Jag har tvingats acceptera att det bästa bara är att följa hjärtat, situationen är ny för alla inblandade parter, ingen har kommit på vad som är rätt och fel än.
Det blir en midsommar utan min älskade, men jag sänder honom all styrka och mod, och försöker bistå med alla användbara tips och tankar jag kommer på för att hjälpa honom att hantera sin sorg och hantera den fasansfulla situationen han och hans vänner hamnat i.
