Franska Rivieran, dag 3
Idag var det en effektivare morgon än dagen innan som gällde. Vi trodde poolen öppnade vid åtta, och hade hört att det snabbt blir fullt där, trots att det inte bor överdrivet många på området. Som tur var var vi ändå sent ute och kom dit tio i nio. Området låstes upp vid nio. Poolområdet är, som ni ser på bilderna, fantastiskt fint. Utsikten likaså. Här låg vi och njöt tills magarna kurrade. All sorts förtäring är förbjuden på poolområdet, så vi gick hem för att äta mozzarellasalladen i lägenheten.
Efter att ha duschat och piffat till oss blandade vi ihop en Sangria och njöt på balkongen en stund. Sedan var det dags för promenaden som fick våra fötter att gråta. Vi hade bestämt oss för att åka in till Cannes, och hört att det gick bussar dit. Eftersom vi åkte in rätt sent och mest skulle äta middag och gå ut och klubba hade vi alla högklackat. Det fanns inte plats i väskorna för ombytesskor. Först och främst var det oerhört varmt. Att vi sedan ignorerade det gamla ordspråket om att en genväg ofta blir en senväg gjorde att vi fick tjugo minuters ofrivillig sightseeing innan det var dags för en tjugo minuters promenad i relativt brant nedförsbacke. Vi tog så klart av oss skorna, vilket bara gav oss svidande och stickande trampdynor ändå, tack vare den varma och smågrusiga asfalten, och det konstanta bromsandet i varje steg. Väl nere matchade vi dock bussen bra, men jag fick ståplats så mina tassar fick ingen vila.
Nåväl. Inne i Cannes hade alla ont i fötterna, men vi lyckades ändå promenera lite längs stranden, hamnen och gatorna, i vår jakt på en bra restaurang. Vi fann en och åt god pasta och risotto. Sedan strosade vi runt lite igen för att kolla vart vi ville spendera resten av aftonen, och för att kolla när bussarna hem gick. Bussen slutade gå vid sju. På kvällen. Några minuters förvirring och tabellcheck senare hittade vi en nattbuss som gick vid 01.45. Det skulle alltså bli en tidig kväll, men fötterna misströstade inte.
Vi tog oss till Casino Croisette i hamnen, och deras nattklubb Les Marches. Ett glas vin, fin utsikt och skön loungekänsla på deras takterass, innan allt övergick till mer klubbigt efter midnatt. Vi fick som sagt en kort kväll och var tvungna att lämna vid halv två, men hann med att svänga våra lurviga ett tag åtminstone.
Efter bussen väntade promenaden uppför backen igen. Tjugo minuter i becksvart mörker och klapprande klackar kändes mest som början på en skräckfilm, men vi klarade oss.
Kommentarer
Trackback
