hurblirdet

Igår kom jag hem från en veckas semester i San Francisco med Ivar. Väntar fortfarande på att han ska komma hem. Han hade ett möte igår och var tvungen att resa hem ett dygn senare än jag, och skulle alltså landat i Köpenhamn 13.15 idag. Det gjorde han inte! Efter att flyget först blivit två timmar föresenat på väg från Köpenhamn till San Francisco stegade alla resenärer på flyget vid 04.00 svensk tid, istället för 01.35. Väl där sades det att antalet väskor inte stämde överens med antalet passagerare, och att de därför var tvungna att räkna om. Detta är ju inte helt ovanligt, men Ivar misstänkte att det bara var en ursäkt, eftersom en man hade uppträtt underligt. Visst var det så, några minuter senare meddelade kaptenen att det berodde på en säkerhetsrisk. En halvtimme senare kom federala poliser (under Transportation Security Administration) och eskorterade av mannen från planet. Han hade tydligen ställt konstiga frågor till medpassagerare och flygvärdinnor. Alla passagerare fick därefter gå av planet också och genomgå säkerhetskontrollen med scanners och allt en gång till, och bli förhörda av polisen. Klockan 07.00 svensk tid kunde de till slut lyfta, och beräknas landa när som helst, ett par timmar försenade. Så sjukt! Varför kan folk inte bara bete sig? 

 

Det krävs inte mycket för att få mig att vakna med ett leende på läpparna!

Imorse väckte Ivar mig vid halv sex för att jag skulle köra honom till tåget till Kastrup. När jag kom hem lyckades jag till slut somna om, och när jag vaknade ett par timmar senare kände jag en härlig doft i rummet. Tittade runt lite och såg att Ivar hade plockat en liten enkel fläderklase och satt i fönsterkarmen. Fint, somrigt och väldoftande!

Trots att jag var lite deppig igår och till och med grät lite till och från så hade jag en bra dag. Ivar "väckte" mig med sång och frukost på sängen (äggröra, nybakade croissanter och grönt te). När han hade gått till jobbet ägnade jag ett par timmar åt att läsa en normal bok (inte för studiernas skull!) och att njuta av det vackra vädret. Därefter cyklade jag till badet och till stan för lite ärenden, och på kvällen kom mina föräldrar och bror på middag. Jag och Ivar lagade vår fantastiska paella och till efterrätt bjöd vi på vattenmelon och Mias prinsesstårta från i lördags (som var sjukt god, trots, eller tack vare, att den stått så länge).

Fick såklart jättefina presenter också. Av Ivar fick jag en efterlängtat Le Pliage från Longchamp och min favorithudcrème från Rituals. Av mamma och pappa en vacker bukett och fina örhängen. Jag har börjat reagera lite på "oäkta" örhängen och hade därför önskat mig äkta guld- eller silverörhängen, får hoppas dessa funkar. Av Jonas fick jag Skånetrafikens sommarkort, så nu kan jag fara gratis till både strand och Båstad hela sommaren. Slutligen fick jag ett bidrag till en ny dator av Malin och Marcus som grattade över telefon. Förhoppningsvis får jag mycket jobb i sommar så jag äntligen kan köpa den där efterlängtade och välbehövda MacBook Airen...

Hade alltså egentligen en toppendag, trots att jag var lite moloken.

Alla barn borde fotas i sådana här miljöer - hela tiden!

Jag har haft en oerhört härlig helg. I fredags åkte jag till Blekinge med mamma och pappa för att gå på begravning. Begravningar är kanske inte precis "härliga", men det är kul att träffa avlägsna släktingar och gamla familjevänner. Igår var jag och Ivar först på golflektion för att kicka igång säsongen, och på eftermiddagen lurade han in mig på Grand Hotell här i Lund. Vi hade en underbar eftermiddag och kväll, och givetvis störtgod närproducerad frukost imorse.
Vid lunchtid idag kom våra fina vänner över för en mysig/god/mättande knytisbrunch och två timmar senare sågs vi alla igen för ett alpinpass på Gerda.
Nu är det dags för kvällsmat och förhoppningsvis chill framför film.

Så skönt att avsluta veckan med en helg som är riktigt närande för själen.

Idag firar jag och Ivar fem år tillsammans. Eller nja, jag gav honom extra många pussar och lite presenter imorse. Nu är jag på väg till begravning i Blekinge och stannar till sen kväll. Får fira imorgon kväll istället.

Har finbesök idag. Två lurvpellor. Lilla Kiwi verkar komma tillbaka, efter ett dygn bara millimetrar från döden. Tänk att man kan bli så lycklig av att se en hund äta en centimeter leverkorv. Eller gå en tiominuters promenad. Dricka en deciliter vatten. Men dagens bästa: äta sju kulor torrfoder!

Efter en månads självsvält och en 22% viktnedgång är det det lilla som räknas.

Hittade en bok under kudden igår när jag skulle sova, en present som Ivar köpt i London. Då kan jag kryssa av den från böckerjagvillha-listan!

En hund som tynar bort och stirrar döden i vitögat. En farfar som gör detsamma. En vars förhållande krisar och en som behöver stöd.

...och en bortrest pojkvän på det...

Har haft en helt underbar helg i Kattvik med Ivar. Bubbel och ost-kvällar, kantarellplock, grillat, sovmorgnar, brasa, Hovs Hallar-promenad, presenter, gos och ändlösa konversationer. Närande för både kropp, hjärta och själ.

Ja, nu är det ett par dagar sedan sist. Det är bara för att jag blivit moster till lilla Lexi. Sötnos!

Tjo!
Igår var det tänkt att en bebis kanske skulle kika ut här. Det ville den inte, så vi väntade vidare och åkte till Oxford för lite punting och pubkäk istället. Mysig dag med nya erfarenheter!
Inte heller idag ville bebisen säga hej, vilket innebar att jag gissade fel - jag hade gissat att 12augusti skulle bli en dag att minnas. Om man tycker städning, väntan och OS-avslutning är värt att minnas så hade jag kanske lite rätt...

För övrigt saknar jag Ivar som in i attsingen, men sånt flams tycker Elna inte om att jag tjatar om i bloggen, så detta var allt på den fronten.
Tjo!