hurblirdet

Äter julinspirerad gröt till frukost; havregrynsgröt med kanel, mjölk och mandel. Riktigt gott faktiskt!

Sorry, kommer nog blir en hel del sådana här fjöntbilder ett tag framöver, har jag inget annat att fota med min nya HD-kamera så får jag fota mig själv. Den här sjukdomen går nog över efter ett par dagar/veckor.

Visst går många händelser er förbi då jag inte uppdaterar min blogg, men som tur är har jag varit någorlunda bra på att dokumentera med kameran. Här är något som hände förra veckan:

Från klockan åtta när Ivar gick till jobbet, till klockan fem när han kom hem därifrån stod en katt och jamade hysteriskt utanför köksfönstret. När Ivar kom hem smet katten in genom ytterdörren med honom, och eftersom både jag och hundarna hela dagen varit väldigt intresserade av vad det var katten ville, och hundarna numera avlägsnats, släppte jag med öppna armar in både min älskling och katten. Vad Zelda ville ha var mat. Rejält hungrig, och arg för att vi åt och hon inte fick hoppade och klängde hon så vi fick stå upp och äta vår kvällsmat. Gosig och charmig var hon, men jag fick bita ihop ordentligt för att inte ge henne mat så hon trodde hon skulle få bo här. Även om hon givetvis skulle få bo här om jag fick bestämma.

Men, plikttrogen och väluppfostrad som jag är undersökte vi hennes öron efter ID-nummer, ringde polisen och startade en utredning. Katten hörde tydligen hemma i Växjö. Hmmmm. Långväga gäst. Polisen fick tag på Växjö-bon som stod som ägare och det visade sig vara hans ex-flickväns katt. Jag fick numret till henne, talade in ett meddelande och någon timme senare ringde hon och frågade förtvivlat om hennes katt levde. Numera bodde hon på Smålands nation, så så värst långväga var katten tydligen inte. Hon kom och hämtade Zelda, och mitt kortvariga men älskvärda kattbesök var förbi. Tyvärr. Jag håller varje dag tummarna för att hon ska komma förbi igen så jag kan gosa och kanske råka ta in henne...

Tar tid för återhämtning med hemmagjort te. Jag är ännu inte helt utvilad efter den hektiska tentaperioden. Kan bero på att den skrevs i söndags, i måndags jobbade jag och hade sen filmkväll med många vänner här hemma. I tisdags jobbade jag också, och sen direkt till volleybollsträningen och bastukväll efteråt med Amelie, Jonas, Nathalie och Ivar. Igår jobbade jag och var sen tränare till sen kväll. Ja ni förstår mönstret. Trevliga dagar men inte mycket tid för rekreation.  Idag fick jag dock möjlighet att äta lunch med Sanna på stan, på St. Jakobs stenugnsbageris nyöppnade café. Ja jag läste om det i Sydsvenskan i måndags och blev dösugen. Och det var både gott och mysigt!

Ikväll har jag först en första hjälpen- och tejpningskurs till simhoppet, och sen volleymatch. Får hoppas vi tar dem idag, trots att Ivar är sjukskriven i sex veckor.