hurblirdet

I mitt köksfönster står en amaryllis som håller på att slå ut. Jag tror inte den här amaryllisen riktigt har förstått att den framför allt anses vara en julblomma...

Jag har lärt mig att när de är överblommade ska de klippas ner och ställas undan på vila. Så gjorde jag, förrförra vintern, och tog i julas fram den ur skåpet och försökte vattna igång den. Det brydde den sig inte om, utan stod bara som en slabbig gigantisk lök utan grönt i fönstret i två månader. Jag gav upp och ställde in den högst upp i vårt skafferi för att prova nästa år igen. Sen nu förra helgen när vi hade lite vårstädning flyttade jag på pastapaket och fann en lång vit pinne innanför. Jag tog fram en stol och upptäckte till min förtjusning att det var min amaryllis som utan ljus och vatten skjutit iväg två långa blomstänglar. Eftersom den inte fått något ljus hade inte klorofyllet fått framkalla den gröna färgen, utan allt var totalt vitt. Med vördnad tog jag fram krukan, gav den en slurk vatten och satte den i fönstret. Nu har den vuxit sig dubbelt så hög, fått grön färg och blommorna är på god väg att slå ut.

Jag blev helt pirrig av att hitta mitt välmående skötebarn, och till och med Ivar kände en viss "excitement" av fyndet. Nu bryr vi oss inte om årstider längre, utan njuter av vår stolta amaryllis, när den än väljer att blomstra.