Men
Både jag och min mobil har lite men från gårdagen.
Jag gav mig vid lunchtid ut på min första löprunda sedan Göteborgsvarvet i maj. Trodde jag. Sprang cirka 200 meter, blev svimfärdig och var tvungen att lägga mig på en bänk i några minuter för att inte falla ihop mitt på cykelvägen. Efter det försökte jag powerwalka, men knappt det hade jag kraft till. Fick än en gång inta ryggläge på gräset för att inte tuppa av. Gav mig attan på att jag skulle få ut något av rundan, och "intervallade" benböj. Gå till en stolpe, benböja till nästa. Resulterade i 120 benböj och en näst intill olidlig smärta i häcken idag. Härligt!
Kom hem och fick ett samtal av mamma om att Farfar låg på sjukhuset så vi åkte dit för att titta till honom. (Låter kanske känslokall som sätter punkt för det ämnet här, men lite privatliv bör man hålla utanför internet.) På väg till hisshallen skulle jag stolt visa upp min nya Barbourväst och drog upp den ur min väska. Med följde mobilen, kysste stengolvet och sprack av förtjusning. Från topp till tå. Jag som kände mig ovanligt rik härom dagen blir genast 1500:- fattigare. Jäkla skit!
Ännu ett problem med det är ju den fasliga abstinensen jag får av att vara utan min lilla Doris. Har inte lämnat in henne än, mest pga det.
