hurblirdet

 

Vissa saker får mig att känna mig riktigt gammal. Jaja, sedan veckan innan jag fyllde tjugosex har jag lidit av en åldersnoja, vilket alla får höra med jämna mellanrum. Men det här är en annan sak. Jag känner mig gammal på det sättet att det känns som att det existerar en generation, yngre än mig, som har en helt annan syn på saker än jag har. En syn som jag inte ens kan föreställa mig - jag hade aldrig kommit på tanken. Och det är det som får mig att känna mig gammal, gammal och dum. Tankar som "Va? Varför skulle man vilja göra så?" och "Hur fasiken har jag kunnat missa allt det här?" poppar upp i skallen när jag pratar med tonåringar. 

 

Dessutom finns det världar jag inte alls har insyn i.

Som när min klasskompis för ett tag sedan bad om hjälp att samla ihop lite kläder och annat man behöver för att starta ett nytt liv eftersom hennes kusiner precis anlänt till Sverige från Syrien. "Va? Känner du någon som verkligen upplevt något sådant? Någon som inte äger någonting överhuvudtaget? Någon som rest hit genom att gömmas i en båt, där kvinnor föder barn utan läkare närvarande?".

Eller som när jag läste runt lite om modersmjölksdonation. I en enkät kunde man kryssa i huruvida man kunde tänka sig att ta emot någon annans mjölk om man själv inte kunde amma sitt barn. Det populäraste svaret var Nej. Andra svarade Ja, om jag känner givaren väl. Jag svarade Ja, om det är klarlagt att givaren är frisk, rökfri och inte dricker alkohol. "Va? Är det inte viktigare att ditt barn får modersmjölk än hur din relation till givaren ser ut? Om du ändå har kommit till den insikten att äkta modersmjölk är viktigt, hur kan du då samtidigt vara så trångsynt att du inte inser att vilken mamma mjölken kommer från är strunt samma?". 

 

Eller som på bilden här ovan från en artikel om polisens våld mot fotbollssupportrar (pfffffft). "Va? Ska de se på fotboll? Det ser mer ut som att de tänker utföra ett rån eller något annat mystiskt som de inte vill stå för... Eller typ som att de leker arga ninjas." Den här saken får mig verkligen att känna mig gammal. Jag börjar nästan omedvetet skaka på huvudet och muttra "dagens ungdom". Kan de inte bara sköta sig? Vad gör de ens där? Varför är de så arga? Skulle de inte se på fotboll? Likadant tänker jag ofta när jag jobbar som vittnesstöd på tingsrätten eller läser ett rättsfall. "Men varför kan ni inte bara sköta er? Varför är ni så arga? Hur tänkte ni här?"