hurblirdet

Jag har börjat intressera mig mer och mer för vad jag stoppar i mig. Inte på kalorier/kolhydrater/proteiner/fett-sättet, utan gift-sättet. Det är en långsam process som började när jag läste boken Äkta vara av Mats-Eric Nilsson för några år sedan. Jag tänkte att jag, i olika inlägg, kunde dela med mig lite av vad jag lärt mig. Jag tänker dock inte bli för vetenskaplig, för det är inte på det sättet jag hanterar det. Jag läser mycket och komprimerar bara till typ ”innehåller gifter = inte bra”, istället för ”innehåller det här ämnet som visat sig kunna medföra en såhär stor risk att drabbas av den här typen av cancer om man har den här bakgrunden och även äter det här”.

En av de stora förändringarna för mig är att jag försöker plastbanta min tillvaro. Ja, det begreppet finns tydligen. Framför allt koncentrerar jag mig på köket, och speciellt plast i kombination med värme. När man värmer vissa plaster frigörs ftalater (där kom ett ämne ändå!) som inte är toppen för kroppen. Därmed försöker jag i görligaste mån låta bli att värma mat i plastbyttor i micron. Jag äter oftast min lunch kall och använder tallrik på jobbet. Jag har även kikat runt lite på alternativa material till lunchlådor, men de ska ju gå att värma i micron då också för att det ska vara lönt, och då funkar inte metall som är det vanligaste alternativet. Även om man äter sin lunch kall kan dock metall vara bättre än plast, eftersom vissa plaster inte behöver värmas upp för att frigöra skadliga ämnen. Mjuka plaster (typ glassburkar) till exempel släpper giftiga ämnen lättare än hårda (som typ lego). 

Det är inte bara lunchlådorna som revideras, utan även redskap och skålar i matlagningen. Tidigare använde jag alltid plaststekspadar och slevar, men försöker nu använda trä så mycket som möjligt. Ska jag vända typ pannkakor (händer inte särskilt ofta) behövs dock plaststekspaden eftersom den är tunnast. Målet är dock att hitta funktionella redskap i trä och ersätta alla våra plastredskap. Tidigare åt jag ofta mina popcorn ur en plastbunke, eftersom den är lättdiskad, men en dag påminde Ivar mig om att popcornet faktiskt är ganska varma när man häller upp dem. Sant sant, så numera blir det alltid porslins- eller glasskål. 

Även i mataffären gör jag vissa prioriteringar. När jag stod och valde mellan krossade tomater på konserv eller tetra kom jag fram till att konserv borde vara bättre eftersom tetran ju har en tunn platshinna medan konservburken är av metall. När jag kom hem och läste på visade det sig dock vara tvärtom. Man bör välja tetra framför konserv, eftersom konserv- och läsk-/ölburkar innehåller bisfenol A som kan störa kroppens hormonsystem och påverka fertiliteten. Med tanke på att dessa burkar ofta innehåller syrliga varor, känns det som att giftiga ämnen lättare frigörs (obs. egna spekulationer).

Slutligen har jag även ersatt min vattenflaska av plast med en av glas. Flaskan jag nu använder ser ni på bilden ovan. Den har innehållit smoothie från froosh, en smoothie helt utan tillsatser, bara frukter (dock ej ekologiska).  Eftersom jag dricker ur den varje dag känns det som ett klokt val. Jag försöker också minimera mitt intag av dryck från pet-flaskor. Som sagt frigörs de giftiga ämnena när plasten blir uppvärmd. Mineralvatten och läsk är ju ofta kall när man köper dem, men jag tvivlar på att de varit kalla genom hela produktionen och transporten. Dessutom har ju drycken varit i flaskan så länge att ämnena haft god tid på sig att frigöras in i min dryck. 

Det finns oerhört mycket mer man kan göra för att plastbanta sitt hem, t.ex. bör de med barn kanske fundera över vilka leksaker deras barn dagligen leker med och kanske stoppar i munnen. 

Så, vad säger ni, är jag för neurotisk?