hurblirdet

Frukost på sängen tack! Hallå? Hallå? Ge mig frukost!

Stön.

Det ringde på här för några minuter sen, men HA! Otur för dem att det hörs i alla lägenheter var man än ringer på i huset. Och otur för dem att de alltid börjar uppe och går ner. Jag hörde dem ringa på åtminstone fyra gånger innan de ringde på här, så jag låg kvar totalt orörlig så de inte skulle höra att jag var hemma.

Orsaker:

1. Jag är skitskraj för TVlicens-mögarna

2. Jag HATAR försäljare som knackar på hemma hos en

3. Jag kan inte säga nej till småbarn som säljer saker till klassresan

4. Jag får sjukt dåligt samvete om det är insamlare till väldigt väldigt behövande och jag inte ger nåt

5. Jag är rädd att det är mystiska avskum som tänker stjäla allt jag äger, våldta mig eller i värsta fall mörda mig

6. Nästan ingen jag känner skulle hälsa på utan att ringa först

7. Aldrig igen att jag öppnar dörren för någon från hyresgästföreningen, jävla trakasseri det slutade i förra gången.

Så när jag hörde att de ringde på hos grannen istället tippade jag på tysta tår mot dörren och kikade ut genom titthålet. Åh vad jag älskar titthålet, men jag kan inte titta när de står utanför min dörr för då kan de se att det blir mörkt i hålet. Jag har undersökt detta noga. Åh, om jag ändå kunde öppna brevinkastet och lyssna utan att det hade varit synligt på utsidan av dörren.

Jag hörde hur de två mörkhåriga storvuxna männen mumlade till varandra, åh, jag vill veta vad de sa.

Men, in your face att ingen i hela huset öppnade dörren vad jag kunde höra, vi börjar nog alla bli rätt vana vid försäljare vid det här laget här.