hurblirdet

I slutet av sommaren stod jag och Elna på Esplanaden och sålde skräp och kläder. Min kära mamma hade också bidragit med lite kläder hon inte längre ville ha, och ett av dessa plaggen var den här vita virkade toppen.

Var, när, hur eller varför hon köpt den har jag ingen aning om, men jag tyckte den var dösöt. Varken Elna eller Ivar hade någon förståelse, och påstod att jag aldrig skulle kunna använda den, jag borde sälja den för en krona. Det kom en tjej och ville köpa den, frågade vad den kostade, och jag svarade "tjugo" och krampade i hela kroppen av önskan att hon inte skulle köpa den. Det gjorde hon inte och jag bestämde mig genast för att inte sälja den.

När jag kom hem lovade jag Ivar att jag skulle hitta ett sätt att bära den på, och jag tror att detta är enda möjliga.

Ja, eftersom jag lovade honom att någon gång använda den, tror jag att denna afton får äran. En mysig tjejkväll, där jag är bekväm i sällskapet, och ingen utgång. Trivs jag inte kan jag helt enkelt riva av den och knyckla ner den i väskan.

Frågorna lyder:

Mamma, kan du inte berätta om dess ursprung?

Folk, ser jag ut som ett fån eller kan ni tänka er att gilla den lika mycket som jag?