hurblirdet

379: Magsjuk med hornaglar och nystrukna stringtrosor

Jaja, mycket gnäll om dålig uppdatering nu, och visst har ni rätt. Vi har varit i Singapore och betalat 1500kronor/natt för ett ganska kass rum, men nu har vi äntligen kommit till Jakarta, Indonesien. Som jag skrev i ett sms till mamma; "Jag tror vi har hamnat i Jakartas överklass, två maids och två chaufförer, gated community och ett vackert hus. Ivar tog ut en miljon igår."

Det stämmer någorlunda, Ivar "släkting" är diplomat, fast inte just nu, vi blir ruskigt väl omhändertagna, de har bara (!) en chaufför, men det räcker gott och väl. De två maidsen är ruskigt gulliga, vi får våra kläder tvättade och strukna (jag menar, hur ofta drar ni på er ett par nystrukna stringtrosor?) och vårt rum städat en gång om dagen (nej det är inte ett hotell) god mat och bra underhållning.

Dock! Dock, dock, dock - Jag har blivit magsjuk. Efter så många dagar ville jag nästan inbilla mig att jag var immun, men nej. Det är inte så illa, men min smärtande mage har hållit mig i princip sängliggande hela dagen. Jag har proppats full av mediciner - mot heart burn, illamående och mot "abdominal discomfort" och bara ätit rostat ljust bröd och moto hela dagen. Moto betyder typ soppa. Man får lite buljong, kastar i lite kyckling, lite nudlar, lite ägg, lite groddar, rör runt och fiskar sen upp allt utom spadet och häller ut över ris. Jag har förbjudits att äta stark mat - därmed moto till kvällsmat också. Oh ja, jag tilläts att äta några friterade bananskivor också. Haaaaaalleluja!

Imorgon mår jag förhoppningsvis bättre. Ivar ska jobba och ena dottern här - Nafila - har fått det hedrande uppdraget att underhålla mig. Såvida jag inte fortfarande är sjuk det vill säga.

Ivar agerade hjälte inatt. Jag däckade snabbt som fan igår efter en shoppingfylld dag med Ivar och dottern Nadya samt ett uttömmande besök på toaletten. Jag hann inte smörja in mig med antimyggklafset, och därmed gjorde inte Ivar det heller - "för att agera lockbete" var hans version. Nåja, det hjälpte, jag vaknade med ett myggbett på handen, på själva "trampdynan" där man skulle kunna tro att skinnet var lite för tjockt för att sticka in nosen genom, och Ivar vaknade med en sisådär 15 myggbett. Vi får hoppas att det inte är Dengue - de myggorna är aktiva mellan sju och nio. Bara.

Sist och minst - Jag har fått mina fransk manikyr-naglar som jag längtat efter sedan Malin kom hem från Prag med dem efter en skolresa. Mina kostade 145000, vad kostade dina? Bah, nej, men en hundring och en tjuga kan väl räknas som ett helt okej pris? Får se hur länge de håller, och hur länge jag står ut. Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker det ser horigt ut eller vad. Sjukt bra manikyr den här gången i alla fall!

Nu ska jag sova. Ciao!

Update: Naglar och nyinköpt plånbok.

Men stackars liten! Hoppas du mar battre imorrn. Mina Pragnaglar kostade 40 spann, och jag fick gratis spraklektion ocksa eftersom de inte pratade engelska men ville prata med mig hela tiden anda. Good deal!

Spraklektion? När man inte kan engelska sprakar man? :)

Ja Kattis hoppas du mår bättre imorgon, himla slöseri att vara sjuk när man är i Indonesien. Sjuk kan man vara hemma tycker jag.

Hade det inte varit smidigare om Ivar hade kletat in dig i antimyggtjafsset också eller? Det hade väl kanske varit en bättre lösning..=)



Naglarna tycker jag ser okej ut på den ganska lilla, ganska halvkass-kvalitets-bilden..=)



Se till att bli frisk!

Malin: Attans, då var dina billigare ändå. Fast det var ju iofs flera år sedan. Här försöker de på engelska men jag förstår inte vad de försöker säga, så jag säger va? va? va? flera gånger om, och till slut får jag bara säga Hehe-yeees, och hoppas att det är ett hållbart svar. Det är det oftast inte.

Mamma: Jag verkar vara friskare idag, men nu har chauffören blivit sjuk, så han kan inte köra hit Nafila och köra oss till museum, så jag tror att jag ska våga mig ut på en promenad i min ensamhet, trots att de avrått oss. Fast här i detta komplexet borde det gå bra.

Tove: Jo, helt klart, men så långt tänkte han inte. Jag tror egentligen att han glömde bort det helt...



Naglarna är faktiskt helt okej, langar upp en bättre bild idag... Och bild-kvallen kan vi inte klaga på - det är min inbyggda webcam - skitsmidigt!

Jo, och sa var det pa den tiden da Prag fortfarande var jattebilligt. Jag kopte en fullpris-CD-skiva dar for 23 spann ochda kostade de anda 160 i Sverige. Usch vad gammal jag ar...

Men naglarna ser ju ratt perfekta ut. Fast mycket langre an mina var. Klarar du av att anvanda fingrarna alls?

Haha, njaaa, det är svårt att skriva på datorn får jag erkänna, men annars är det inga problem. Jag har funderat på att fila ner till halva längden, men det lär ju vara ett heldagsprojekt, och jag vet inte om det förstör den franska manikyren också...

Men inte är det dina egna naglar heller?

"Joooo-odå" ;)