Min sista dag som tjugofemåring
Ligger och njuter av mina sista sjutton minuter som 25-åring. Jag vill inte fylla 26. Jag vill ju självklart vara här imorgon, men jag vill inte att åren ska gå så snabbt! För tio år sedan gick jag ut högstadiet. TIO ÅR! Det är stört. Kids som föddes då har redan lärt sig engelska. 25 är en fjärdedel av hundra. Jag vill bli hundra, men det är ju inte jättetroligt att det kommer hända. En fjärdedel av mitt liv är alltså antagligen förbi. Jag börjar nästan gråta när jag tänker på det. Det känns snopet på något sätt. Men jag vet inte riktigt vad jag saknar, vad jag känner att jag har missat att göra. Men det känns ändå snopet. Får nog försöka klura fram en bucketlist i sommar. Så jag vet vad jag drömmer om.
Har i alla fall tagit vara på min sista dag som tjugofemåring genom att skriva sista tentan för terminen (och därmed äntligen få sommarlov), spelat volleyboll i solen och gått på bio med Ivar. Min sista dag som tjugofemåring... Det är så jäkla sorgligt!
Bifogar bild på min sista middag som tjugofemåring:
