hurblirdet

Massor massor av julklappsletande. Inte lika många julklappar. Vi var på Nova Lund i söndags, Center Syd idag. Centan har ju tappat en del. Mene nädå såatte. Jag är i alla fall inte stressad, men jag har ju knappt köpt hälften av julklapparna.

I söndags åt mamma, pappa, Malin och Marcus middag hos mig och Ivar, sen åkte vi "ungdomar" och spelade squash. SMÄRTA i rumpa och arm nu, känns jäkligt bra. Andra gången jag spelar, och det var sjukt mycket roligare den här gången.





Igår var det julbak; lussekatter och pepparkakor. Det blev så sent att jag och Ivar fick spendera natten i Kävlinge, i min förrförra säng, 80cm bred. NAJS! Jag klamrade inte alls fast mig i Ivar som en sengångare, och jag hade inte alls ont överallt när jag vaknade.

Idag har vi köpt gran, en till Kävlinge och jag snodde med mig en till vår lägenhet också. Sen gömde jag den i garderoben. Jag hoppas Ivar inte hittat den, jag vill överraska.

Nu sitter jag i Kävlinge vid min gamla stationära dator och lyssnar på asgamla spellistor med Iggy pop, Babyshambles, AC-DC, Billy Idol, White Stripes, the Strokes, Björk, Wilmer X och Sahara Hotnights, ja massor, det är så spännande och nostalgiskt. Underbart! Dessutom finns här massor av gamla gamla bilder. Åååh. Jag måste ta med min externa hårddisk nästa gång.













Nej nu får jag sluta.

Adjö!

Igår var det ju Lucia, och i vanlig ordning tillbringades eftermiddagen på badet. Jag kom dit fem, barnen skulle vara där kvart över. Dock var allting ca 1,5h försenat, tack vare Den andra sporten (för att inte nämna "namn", framöver kallat Das). Jag kände lite att Das kunde köra de löjligare tävlingarna efteråt, istället för att ogenerat försena hela evenemanget, eller i alla fall banta ner programmet och strunta i onödiga saker såsom inmarsch på varje gren, speciellt eftersom vissa bestod av tre personer. Men, det är så det alltid varit i klubben, och så kommer det väl fortsätta. Det är inte första gången jag förbannar Das, och antagligen inte heller sista.

Så, i 90 minuter satt jag och glodde på det här (ja, mesta tiden såg det ut så, sen hände något i en minut, sen den här synen igen);

Ytters tråkigt. Jag satt och gosade med Ivar och åt lussekatter. Till slut började man se ljuset i tunneln, men ack, det var fortfarande lång väg kvar. Fjöntigaste tävlingen skulle köras och inleddes med ett uppträdande som nog inte roade många andra än ett fåtal från Das, och det verkade aldrig ta slut. Tyvärr satt jag nära högtalaren, och mina öron led av den dåliga inspelningen som skar genom luften, värre än en mygga i ett tyst tält. Jag ska inte bara vara bitter, personerna i fråga har några gånger roat mig, men sannerligen inte igår. Och sannerligen inte i fyra minuter. Och sannerligen inte när hela Das-skiten försenat programmet alldeles för länge redan.

Tillslut tömdes Das ut ur bassängen och hoppuppvisningen kunde dras igång. Olika sorters hopp visades upp och presenterades, en promotion för att få fler intresserade av simhopp. Sen kom Luciatåget:

Ser bättre ut än hur det låter, men jag njuter alltid av det ändå, och speciellt på bild! När Luciatåget simmat över bassängen utan några släckta ljus eller drunknade barn avslutades det hela med fackelhoppet, en spektakulär avslutning som aldrig är lika spektakulärt på film, och därmed struntar jag i att lägga upp min film här.

Efter att ha tagit för mycket plats, för lång tid, försvann märkligt nog alla från Das, som vanligt, och kvar var endast några från simhoppet som fick ta tag i all städning. Jag tycker ärligt att Das borde skämmas! Jag slår till och med vad om att Das-tränare fick betalt för planeringstid av möget.

Ja’ ä inte bitter...

Sedan sist har det hänt lite.

I torsdags hängde Ivar med till träningen, hoppade studsmatta och svettades. Gött. Efteråt mötte vi upp Elna för att cykla till Tove som bjöd till glöggafton. Mysigt med goda pepparkakor med vitlökssås (!) glögg och äkta vinägerchips från England. Hennes vän hade med sig sin fyra veckor gamla dotter, fruktansvärt söt, och det enda vi såg av Tove efter deras ankomst var detta:

Kvällen avslutades på pizzerian där Patrik också mötte upp oss och käkade en pizza dubbelt så snabbt som jag och Elna delade på en. Galet.

Igår mötte jag Mia för att köpa present till Amelie, hon fyller år imorgon. Efter det gick vi till AF-borgen för att plugga. Jag fick inte mycket gjort i allt oväsen.

Träningen gick bättre än vad det gjort innan, jag ska tävla idag och känner mig inte RIKTIGT redo. Snacka om nervositet. Vi ser hur det går. Jag hoppas jag har en chans mot Adam iaf.

Jag har köpt två nya skjortor som jag väljer mellan för Amelies fest ikväll. Så här ser de ut:

Givetvis kommer jag inte bära den svarta så, men det var enda bilden. Så, antingen nån av dem eller så kommer det antagligen sluta med något helt annat, som vanligt. Bah.

Gadda gå!

Ni kanske vill få en uppdatering på hur det går med deffningen. Träningen går bra, han följer mitt schema. Maten däremot är ju fan svår. From imorgon ska vi gå upp tidigare så det blir struktur på ätandet. Dieten har bestått av ISO-frukostar, havregrynsgröt, tonfisksallad, kycklingsallad och diverse soppor. Just nu lagar jag Alaska Pollock med kokt potatis, bönsallad och pepparrotssås. Har egentligen ingen aning om hur nyttigt/onyttigt det är. Vi märker på julafton om han har sexpack eller inte.

Ikväll ska jag göra något dumt, ogenomtänkt och idiotiskt, men förhoppningsvis trevligt. När vi satt på Myntha i lördags sa Amelie att hon och Mia ville gå och se Paranormal activity på bio. Jag var på och tänkte inte riktigt i tankarna att man kanske ska kolla upp filmen innan man svarar. Igår gick jag in och kollade trailern och HERRE JESUS vad den här filmen inte är lämpad för mig. Det står åldersgräns 15, men borde stå 22 om du heter Kattis. Jaja, vad gör man inte för Blondietöserna?

Jag har inte kollat på rysare på jättelänge, just för att jag inte mår bra av dem trots att jag älskar att se dem. Jag var tvungen att tvinga Ivar att kolla på trailern med mig.

Kvällens förberedelser är redan genomtänkta: långärmat, ingen urringning varken fram eller bak, kofta, stor halsduk, största jackan jag äger, skor som är lätta att ta av och tömd blåsa.

Dessutom såg vi till att få platser längst bak så man bara har en vägg bakom ryggen.

Ivar var inte intresserad, så jag kommer att bli tvungen att cykla hem själv efteråt. Tur att det är en enda lång nerförsbacke hem. Tack lutande Lund för en gångs skull.

Som sagt, vad gör man inte för flickorna?

Efter ett fåtal timmars sömn sprang jag mot bussen, men var lite för sen, så det var lika bra att gå tillbaka och ta cykeln. Cyklade till stationen, tog tåget mot Kävlinge och tänkte tillbaka på gymnasietidens alla tågresor. Jag blev smått nostalgisk i kylan.

Hos tandläkaren gick det någorlunda bra, inget fel förutom att jag nog borstar lite för våldsamt på en kindtand, så mitt tandkött har dragit sig tillbaka en aning, därav ilningarna jag nämnde i förra inlägget. Tandläkaren gjorde dock ingen stor sak av det, men jag fick panik och sprang in på apoteket och köpte allt flourigt jag kunde komma över. Eller ja, nu överdriver jag. Men jag köpte extra mjuka tandborstar, flourtabletter (tar mig tillbaka till barndomen) och något annat flour-tjottafräs som man ska ha mellan tänderna, jag tänkte att det kanske skulle vara bra under den lilla ståltråden dit man inte kommer åt med tandtråd.

Och tack och lov fick jag banankräm, det är bättre än bokmärkena man fick som barn. Jag älskar banankräm.

Ps. hon tipsade om Sensodyn, men jag valde att slå dövörat till

Tandläkaren ringde mig idag och sa att det var dags att kolla över gaddarna. Så imorgon bär det av till Kävlinge igen för banankräm. Efter frukosten borstade jag därför ovanligt noggrant, använde tandtråd och tandpetare ovanligt noggrant, så nu är jag lite orolig att jag kommer vara helt svullen imorgon istället. Jag brukar ju använda både tandtråd och tandpetare ett par ggr i veckan, men nu blev jag nog lite väl våldsam. Vi får se. På senare tid har jag haft lite ilningar i tänderna så jag ska fråga om Sensodyn är min framtida tandkräm eller om det finns andra lösningar som inte sätter gubbstämpel. Det hoppas jag verkligen.

Efter vår mysiga lördagsförmiddag på stan flöt helgen på väldigt bra. Vi tog det lugnt i några timmar, mös och lagade middag. Jordärtskockor, potatisar, trattkantareller, morötter (både lila och orangea) och polkabeta åkte in i ugnen och förtärdes en stund senare med kött och svampsås. Vid halv tio cyklade Ivar till Sparris, och jag till Myntha för att ta några glas vin med Elna, Patrik, Amelie, Jonas och Noel. Vid tolv skingrades vi, eller ja, de andra åkte hem och jag mötte upp Ivar och Sparris med gäng och gick till Stortorget. Lite mer vin, lite black jack och lite rykten om att även Idol-Ola spenderade aftonen på Stortorget, vi kom hem vid fyra och somnade inom kort.

Väckarklockan ljöd vid lunchtid, adventsljusstaken tändes, frukost förtärdes, jag skrubbade köket medan Ivar gjorde äppelpaj, och därefter tog vi ett avslappnande bad tillsammans. Sen var det dags att ta tåget till Kävlinge för en middagsinbjudan från Nathalies mamma. God mat, gott sällskap, och vi kom hem mätta och belåtna vid tio.

Kort sagt; väldigt mysig, avslappnande och trivsam helg.

Ungefär såhär ser vårt kök ut just nu. Efter tre timmar på stan kom vi hem med två välfyllda frukt&grönt-påsar från torget, en stor påse jord, en H&M-påse med underkläder från Sonia Rykiel, en stor COOP-papperspåse fullpackad med flera kilo fisk och kyckling och sist men INTE minst, en nylagad mördarcykel. Den fick tre timmar på Lunds cykels psykavdelning och ska förhoppningsvis hålla sig i skinnet i framtiden.

Så, nu är vi redo att börja deffa mannen! Jag ska skriva ihop träningsschema och dietriktlinjer. Tror jag ska käka vinägerchips under tiden =) Wish me luck!

Gårdagens afton spenderades som såhär:

Elna & Patrik kallades in vid 22.30 för att brainstorma kring Ivars idé. Vi kom en bit på vägen iaf. 01.00 kom jag och I i säng. Snark.

I morse proppade jag i mig havregrynsgröt och kaffe, tog ett bad och hoppade på bussen. Där hittade jag Elna i ett hörn, och vi åkte mot Nova. Planen var att leta julklappar. Och visst blev det julklappar, men inte till våra nära och kära utan till oss själva. Ovanligt. Jag hittade iaf äntligen ett par svarta jeans som var bra. Nu kan jag kanske byta ut mina gamla Cheap Monday som är allt annat än svarta nu. Med dessa nya ska jag vara lite sparsammare med både användning och tvättande. Jag vet, många säger att man aldrig ska tvätta jeans, men jag säger SNUSKIGT! Så mycket skit och bakterier jeans måste samla på sig, horribelt! Nej, tvättas ska de men kanske inte efter två-tre dagars användning som ofta annars händer med mina brallor.

Jag köpte även en dunderfin kjol och härliga rökelser. Får se om Ivar gillar dem.

Jag känner lite att jag gett mig ut på kanske en aning för djupt vatten. Efter att i morse ha sett en reklam på internet där en kille går från mysmullig till superdeffad muskelknutte på fyra veckor gick jag med på en vadslagning. Ivar sa ”LIDE att man kan förändras så på en månad” och jag sa, uppnosig som jag alltid ska vara, en allvetare och träningsglorifierande projektstartare, ”Klart man kan, bara man ger allt”.

Ja ni, det kanske inte var det smartaste, men när jag bedyrat något kan jag ju inte ta tillbaka det, utan måste låtsas stå bakom allt jag säger. Så, vadslagningsplanerna började med att Ivar skulle ge allt, träna på gym fram tills jul och äta rätt och allt så, och om han fick ett framträdande sexpack skulle han betala gymkostnaderna, annars skulle jag göra det.

Ekonomisk som jag är började jag kolla upp gym i Lund, jämföra avgifter osv. men jag kunde inte hitta något där man kunde vara medlem i bara en månad, så projektet skulle komma att bli rätt dyrt, speciellt då han inte är student. Vi kom överens om att jag istället skulle komma på ett hemmaträningsschema och diet som skulle fixa biffen. Som tur är ska det ju bara gälla Ivar, så jag får fortsätta käka mina vinägerchips, kakor och glass.

Så nu har Ivar cyklat till sin glamourösa Svenska för invandrare, och jag har påbörjat min research. Först tänkte jag igenom hur fan jag ska lösa detta. Jag har precis i två veckor försökt övertyga Ivar om att man inte ska skippa mjölken i kaffet för att gå ner i vikt, man behöver fett och kalcium. Total fettvägran är ingen metod för viktnedgång.

Haha, nu spelas Gagas nya video på MTV. Jag gillar den.

Ja, iaf, så läste jag om deffning på internet, och där står det ” För att bli ”deffad” krävs att man går ner till en låg fettprocent och att man får bort underhudsfettet som räknas som det fett som är svårast att få bort.” Gött. Hur fan ska jag göra detta utan att ta bort fettet? Jag tänker fortsätta förespråka avokado, lax och olivolja.

Iaf, träningsschemat kommer inte bli så svår att lägga ihop, det är ju vardagsmat för mig att planera timmeslånga varierade träningspass för muskler, spänst och smidighet. Jag ska låna hem hopprep från badet, och förhoppningsvis tvinga Ivar att prova simhopp någon/några ggr.

MATEN däremot! Hur i hela friden ska jag lösa detta? Vi äter inte särskilt onyttigt nu, så det blir svårt att göra stora förändringar utan att få brist på något. Frukosten kommer få vara som den är, vår ISO-frukost. Jag varierar ju med havregrynsgröt, men Ivar är inget big fan av det. Jaja, idag ska vi äta upp allt onyttigt vi äger, såsom bröd och Ivars räliga holländska slafsiga färdigsallader (sådana majonnäs- eller whateverblandningar) som genom E-nummermagi håller i över en månad.

I tre veckor framöver blir det pastaförbud (oh ve!), risförbud och grönsaksfrossa. Kyckling och fisk i massor ska inköpas. Oh! Jag ska sätta igång ett nytt bönkok! Nu! De ska ligga i blöt i åtta timmar. Nu är det igång.

Jag kommer bli stammis på torget och Abdullan.

Och Anus, I need my camera! Allt ska dokumenteras.

På återseende.

Host host host host host. Det är vad som driver mig till vansinne, håller mig ur de tysta lässalarna, det som väcker mig på morgonen och det som håller mig vaken på kvällen. Igår på lektionen övervägde jag starkt att gå hem. Det är fruktansvärt jobbigt!

Jag tror dessutom att jag måste skippa träningen ikväll på grund av det, och det gör mig arg. I fredags gick jag hem efter halva eftersom mina bihålor sprängdes två gånger. Och jag är jäkligt träningssugen.

Nä, det är förfärligt… Ge mig glass och glögg.

Jag måste erkänna att jag är imponerad av Beyonces nyare videor, dvs Single Ladies, Ego och Sweet dreams. Det är så perfekt jämfört med annat. Dansen ser så effortless ut och samtidigt sjukt avancerad. Så mycket muskler, balans och uthållighet som krävs.

Jag tittade på MTV samtidigt som jag åt min frukost idag, först kom Sweet dreams och sen efter tog Britney Spears över, och sicken skillnad. Det är ju pinsamt att se Britneys video efter Beyonces. Britney såg för övrigt ut som en transa.

Nu ska jag äta upp mina vinägerchips och ta ett bad, för att sedan ta mig till skolan.

Tja hej!