Den här helgen var nog en av de bättre på länge. Det kanske blir ett sådant inlägg där jag bara radar upp allt som hänt, men det får ni ta.
I fredags jobbade jag på kansliet, men när datorn hängde sig och vägrade samarbeta mer bytte jag om till träningskläder och sprang ett par varv i parken istället. Det var helt mörkt ute, så jag kutade på som aldrig förr eftersom jag kände mig konstant jagad av diverse mördare och spöken. Avslutade med femtio utfallssteg som gav mig en rumpträningsvärk som fortfarande sitter i. Det här minijoggingpasset var perfekt uppvärmning inför simhoppsträningen, där den riktiga uppvärmningen bestod av styrka och hoppningen hade en och en halv bakåt från trean som mål. Visst satte jag den, förvisso i bubblor, men ändå! Första gången så som den ska sättas och andra gången platt på rygg. Härligt!
Ivar hade sedan bjudit hem en kollega med tjej och vi hade en trevlig kväll med några gin & tonic och popcorn.
Lördagen inleddes med en allergisk reaktion. Mitt under frukosten började mina näsborrar domna bort och sticka, varefter jag upptäckte att hela bröstet, armarna och ansiktet var rödflammiga. En dusch och en antihistamintablett senare kunde jag hoppa in i pappas bil och åka ut i svampskogen. Vi hittade inte så mycket svamp, men det är ändå härligt att åka ut och leta. Ett par trattkantareller, bleka taggsvampar och Karl-Johan fick vi dock i korgen.
På kvällen träffade jag mina gamla kursare från rättspsykologin. Käkade på Curry Hut i Malmö, tog en öl på Jetzt och sedan gick jag och Mimmi vidare till ännu en bar för öl och snack. Sen hade jag självklart precis missat ett tåg och skulle få vänta i evigheter på nästa, så jag fick snällt hoppa in i en taxi för hemfärd istället.
Efter ett par timmars sömn åkte jag och mina blondiner ut till Bjärreds Saltsjöbad för att kallbada. Kallt var det sannerligen, 6-7 grader i vattnet, men som väl var: lite fler grader i bastun. Tre dopp blev det och sedan satt det ofantligt fint med Murres gourmetsoppa och hallonpaj.
Helgen avslutades med middag och spel hos Sanna och Johan. Gott kött, god efterrätt, gott sällskap och ett kul spel. Även om det blev lite senare än alla fyra nog tänkt var det helt klart värt att få kämpa sig ur sängen imorse!
Intag: Yoghurt m.m., te, red bull, nudelsoppa och massor av godis
Kläder: Svart-beige-svart (ärdethösteller?)
Musik: Det ljuva lätet av mitt smått panikslagna hjärta
Vill ha: Reda på var det fina tyget som hänger i bakgrunden på bilden ovan är för något. Minns att föreläsaren nämnde designern/formgivaren (? - upphovsmannen) när vi pluggade immaterialrätt.
Jag har börjat intressera mig mer och mer för vad jag stoppar i mig. Inte på kalorier/kolhydrater/proteiner/fett-sättet, utan gift-sättet. Det är en långsam process som började när jag läste boken Äkta vara av Mats-Eric Nilsson för några år sedan. Jag tänkte att jag, i olika inlägg, kunde dela med mig lite av vad jag lärt mig. Jag tänker dock inte bli för vetenskaplig, för det är inte på det sättet jag hanterar det. Jag läser mycket och komprimerar bara till typ ”innehåller gifter = inte bra”, istället för ”innehåller det här ämnet som visat sig kunna medföra en såhär stor risk att drabbas av den här typen av cancer om man har den här bakgrunden och även äter det här”.
En av de stora förändringarna för mig är att jag försöker plastbanta min tillvaro. Ja, det begreppet finns tydligen. Framför allt koncentrerar jag mig på köket, och speciellt plast i kombination med värme. När man värmer vissa plaster frigörs ftalater (där kom ett ämne ändå!) som inte är toppen för kroppen. Därmed försöker jag i görligaste mån låta bli att värma mat i plastbyttor i micron. Jag äter oftast min lunch kall och använder tallrik på jobbet. Jag har även kikat runt lite på alternativa material till lunchlådor, men de ska ju gå att värma i micron då också för att det ska vara lönt, och då funkar inte metall som är det vanligaste alternativet. Även om man äter sin lunch kall kan dock metall vara bättre än plast, eftersom vissa plaster inte behöver värmas upp för att frigöra skadliga ämnen. Mjuka plaster (typ glassburkar) till exempel släpper giftiga ämnen lättare än hårda (som typ lego).
Det är inte bara lunchlådorna som revideras, utan även redskap och skålar i matlagningen. Tidigare använde jag alltid plaststekspadar och slevar, men försöker nu använda trä så mycket som möjligt. Ska jag vända typ pannkakor (händer inte särskilt ofta) behövs dock plaststekspaden eftersom den är tunnast. Målet är dock att hitta funktionella redskap i trä och ersätta alla våra plastredskap. Tidigare åt jag ofta mina popcorn ur en plastbunke, eftersom den är lättdiskad, men en dag påminde Ivar mig om att popcornet faktiskt är ganska varma när man häller upp dem. Sant sant, så numera blir det alltid porslins- eller glasskål.
Även i mataffären gör jag vissa prioriteringar. När jag stod och valde mellan krossade tomater på konserv eller tetra kom jag fram till att konserv borde vara bättre eftersom tetran ju har en tunn platshinna medan konservburken är av metall. När jag kom hem och läste på visade det sig dock vara tvärtom. Man bör välja tetra framför konserv, eftersom konserv- och läsk-/ölburkar innehåller bisfenol A som kan störa kroppens hormonsystem och påverka fertiliteten. Med tanke på att dessa burkar ofta innehåller syrliga varor, känns det som att giftiga ämnen lättare frigörs (obs. egna spekulationer).
Slutligen har jag även ersatt min vattenflaska av plast med en av glas. Flaskan jag nu använder ser ni på bilden ovan. Den har innehållit smoothie från froosh, en smoothie helt utan tillsatser, bara frukter (dock ej ekologiska). Eftersom jag dricker ur den varje dag känns det som ett klokt val. Jag försöker också minimera mitt intag av dryck från pet-flaskor. Som sagt frigörs de giftiga ämnena när plasten blir uppvärmd. Mineralvatten och läsk är ju ofta kall när man köper dem, men jag tvivlar på att de varit kalla genom hela produktionen och transporten. Dessutom har ju drycken varit i flaskan så länge att ämnena haft god tid på sig att frigöras in i min dryck.
Det finns oerhört mycket mer man kan göra för att plastbanta sitt hem, t.ex. bör de med barn kanske fundera över vilka leksaker deras barn dagligen leker med och kanske stoppar i munnen.
Häromdagen hade jag och Hanna följe hem från badet, och kom av någon anledning in på var vi handlar mat. Det jag och Ivar inte får i vår "matkasse" (kan jag berätta om i ett annat inlägg) köper vi på Ica Satelliten. Hanna och hennes dude kör till Willy:s och storhandlar för att det är billigt. Jag är inte emot billigt käk - så länge det ändå är bra mat. Mina fördomar (som är ovanligt starka när det gäller Willy:s, Netto coh Lidl) säger mig att det dock inte är bra mat på Willy:s.
När jag och mamma skulle handla korv till min och Elnas 18-årsfest så åkte vi till Willy:s för att komma billigare undan. Det var första och enda gången jag satt min fot där. Vi hittade inga korvar som innehöll mer än 50% kött. Inga. Det är ju sin sak om det finns billigare alternativ för de som inte bryr sig, men någon korv som är värd att kallas korv borde väl finnas?
Anyhow - Johan Glans sätter ord på mina tankar. Here you go Hanna!
Under flera år har jag och Ivar hållt oss till en slags frukost. Två ägg, gärna hårdkokta och två frukter. "Blir ni verkligen mätta av det?" JA, testa själva. Och man står sig på det.
Nu har vi däremot börjat tröttna på kokta ägg, och varierar lite. Eller ja, varierar kanske inte så mycket, utan har bytt ut mot yoghurt istället. Ivar gillar fruktmüsli, men jag tycker torkade frukter är blä och kör min egen stil istället.
Ekologisk naturell yoghurt från Hjordnära, rejält med kanel och ingefära, lite Fibrex, fullkornshavregryn, pumpakärnor, linfrön, sesamfrön, solrodfrön och "lite" socker. Ja, SOCKER! Det är så jäkla förbjudet att erkänna att man käkar rent vitt socker nu för tiden. Men vafan. Jag käkar mycket hellre rent socker än olika giftiga sötningsmedel. Och faktiskt hellre rent socker när det är det jag är sugen på än sylt, eftersom det inte är det jag är sugen på. Dessutom kommer man knappt från tillsatser i köpesylt.
Blev halvt (helt) frustrerad när jag skrev förra stycket. Måste bara få ur mig det här:
Jag kan bli nipprig, även om jag vet att det inte överhuvudtaget är min ensak, när folk vill "leva hälsosamt och äta nyttigt - för kroppens skull" och därmed byter ut allt socker mot sötningsmedel. Helt ärligt. Tror de verkligen att aspartam och andra kemikalier är bättre för kroppen än lite vitt socker?
Hade ett till "kuddfodral" förberett sedan i somras. En dyna till vår skohylla. Kan ju lätt säga att det här var mer komplicerat än de vanliga kuddarna, eftersom den här var tredimensionell snarare än tvådimensionell, eller hur man nu ska beskriva det. Boxformad kanske. Vet inte om det finns några bra knep för hörnen. Jag pallade inte googla utan freestylade, bröt fyra nålar, skrek frustrerat tre gånger, sprättade en gång och svor fler gånger än jag kan räkna till. Tycker ändå resultatet var totalt tillfredsställande, även om jag inte är säker på att jag gillar det tyget just där. Ivar gör det dock, och om han är nöjd och jag halvnöjd så får det väl vara så en stund framöver, tills jag känner att jag hittar ett bättre alternativ och orkar ägna tre timmar åt att svära ihop ett nytt fodral.
Jag har äntligen hittat lite luckor i mitt liv. Fått tid för sådant som gör mig glad. I lördags mötte vi upp med Mia, Håkan, Amelie och Jonas och gjorde egna dumplings. Dessvärre kan jag inte dela recept eftersom Mia och Håkan redan förberett fyllningen innan vi kom, men det var i alla fall relativt enkelt och väldigt gott!
I söndags påbörjade jag ett projekt som legat och väntat i ett år. Jag fick ett vackert tyg när vi tömde farfars lägenhet som jag tänkte göra soffkuddar av. Åkte ut till Svågertorp i somras med Mia och köpte allt jag behövde, men sedan har det bara legat. Nu blev det i alla fall ändring på det. Jag har aldrig gjort kuddfodral med dragkedja förr, så här följer min nybörjarguide till ett sådant projekt:
1. Klipp ut två rektanglar/kvadrater i samma storlek som kudden du ska sy till. Har du en 50x50cm-kudde ska du alltså klippa ut 50x50cm, ingen extra cm. Sicksacka runt kanterna.
2. Hitta upp och ner på ditt tyg. Dragkedjan ska sys fast i nederkant.
3. Lägg de två tygstyckena rätsida mot rätsida, och nåla ihop nederkanten.
4. Mät ut hur långt från sidorna du vill ha dragkedjan.
5. Markera lite innanför ändarna på dragkedjan, så att de är dolda på den färdiga kudden.
6. Sy raksöm mellan markeringen och en bit från kanten. Eftersom man sedan ska sy runt om, längs alla kanter behöver man inte sy ända ut, men var noga att sy tillräckligt långt ut så det inte blir ett hål i hörnet. Fäst noga, speciellt vid markeringen.
7. Stryk tyget så att det ser ut som på bilden. Det kan vara lite meckigt, eftersom det inte finns söm hela vägen, men försök hitta raka linjer. Som ni ser i vänsterkant lyckades inte jag till hundra procent, men slutresultatet blir snyggare ju noggrannare man är här.
8. Nåla fast dragkedjan där den ska sitta, alltså med fästet några millimeter in där sömmen är.
9. Byt ut den vanliga pressarfoten (den till vänster på bilden nedan) till en pressarfot för dragkedjor (den till höger).
10. Välj läge på pressarfoten efter vilken sida av dragkedjan du känner dig bekvämast med att sy på.
11. Börja sy fast dragkedjan, med stor noggrannhet! Här kommer det synas om man slarvar. Jag började med att sy tvärs över dragkedjan, och fästa fram och tillbaka ett par gånger för att hålla den på plats. Jag tycker det är enklast att börja i den ändan som alltid sitter ihop, även när dragkedjan är öppen. Sedan gäller det att hålla fast dragkedjan på rätt ställe, och försöka sy så nära den det går (tycker jag är snyggast). Var också noga med att försöka få tillräckligt mycket tyg att ligga över dragkedjan, så den döljs när allt är klart.
12. Innan du kommer till nästa ände, ska man försöka ta sig förbi själva "draget" (= löparen), så man inte har det i änden sedan. Se beskrivning i punkt 14. Sy sedan tvärs över dragkedjan i andra änden också. Detta kan vara lite svårt att få perfekt, eftersom ändarna nu är lösa från varandra, men försök att matcha längden och hitta det rätta läget.
13. Var försiktig så att du inte kommer för nära fästet när du syr, då bryts spetsen av (talar av egen erfarenhet).
14. När det är dags att ta sig förbi löparen låter du nålen vara i nedersta läget, så den håller tyget på plats, lyfter upp pressarfoten och lirkar förbi löparen.
Det kan vara lite trixigt eftersom det inte är så mycket plats där. Jag antar att man i värsta fall får dra upp nålen och dra tyget lite lite åt sidan.
När dragkedjan är fastsydd ser det ut typ såhär. Lärdom till nästa gång: Mindre löpare, och kanske sy en "ficka" till den så den inte syns?
15. Vänd nu rätsida mot rätsida igen, och sy raksöm runt om hela fodralet.
16. En bit innan du har sytt igen hela vägen runt, kan det vara bra att kolla så att dragkedjan är öppen, annars får man två sekunders panik när man inser att man inte har en öppning på kuddfodralet (talar av egen erfarenhet).
17. Härefter är det bara att vända rätt och prega in kudden i fodralet och se till att fyllningen går ända ut i hörnorna. Om man vill ha knivskarpa hörn kan man klippa av hörnet snett, innan man vänder rätt på fodralet, utanför sömmen. Det har jag inte gjort, men tycker mina är skarpa nog.
Fint fint! Jag har många projekt som är halvt påbörjade/planerade, så varje gång jag kan bocka av ett blir jag helglad.
18. Om man vill minnas vilket tyg man använde och det står på stadkanten (som man för övrigt alltid ska klippa bort när man syr) kan man spara den biten, sicksacka runt om, vika ihop och lägga i kudden.
Det finns tydligen något som heter Liebsterawards, och jag har fått en sådan av min kusin Tove. Man kan sedan skicka vidare den till bloggar man tycler om, så länge de har färre än 200 läsare. De bloggarna jag läser har nog fler än så, så jag får helt enkelt bara svara på frågorna - för sådant tycker jag alltid är kul!
1. Om du tänker bort allting sånt som lön, möjlighet att få arbete, utbildning och så vidare - vad hade du då allra helst velat arbeta med? Jobba som barnmorska eller sexolog och bara snacka sex och kärlek hela dagarna, alternativt journalist som får åka på roliga, spännande uppdrag. 2. Vad arbetar du med/utbildar dig till idag? Utbildar mig till jurist. 3. Vad har du för minne som du plockar fram när du behöver muntra upp och peppa dig själv lite extra? Jag tror inte riktigt jag jobbar på det sättet. Jag använder mig nog mer av ignorans och målbildning. 4. Hur sover du - på mage, rygg eller sidan? Eller kanske som Pippi, med fötterna på kudden? Sover alltid på sida, helst vänster. Jag har försökt övertala min kropp att trivas men att somna på rygg, men det känns helt omöjligt. 5. På tal om Pippi - vilken är din favoritbarnboksfigur, nu eller som liten? Jag minns faktiskt inte riktigt... Tror både Ronja Rövardotter och Emil låg högt på listan. 6. Vilken är den bästa årstiden och varför? Sommaren, eftersom jag blir så lycklig bara av tillvaron, och jag slipper ha axlarna uppdragna till öronen. Jag känner mig som en isglass hela vintern, och längtar bara efter att få börja smälta. Gillar att åka skidor och att traska i nysnö, men helt ärlig - hur ofta får man göra något av det som Skånetös? 7. Om du skulle få reda på att du skulle åka bort till en öde ö i fem år - vilka fem saker skulle du ta med dig och varför? Om jag får ta för givet att jag inte behöver gå hungrig eller törstig: Något att anteckna på/i/med, böcker, first-aid-kit, en hund (det kan väl räknas som sak?) och solkräm. 8. Vilka är dina tre bästa respektive sämsta egenskaper? Varför? Tre bästa: Glad, omtänksam och noggrann. Tre sämsta: Lat (och skjuter upp allt till sista minuten), rädd (rädd för att bli skrämd, för att få ont, för att dö o.s.v.) och dåligt minne. Varför? Det beror nog på situationerna. 9. Vad har du för laster/beroende? Chips, choklad, pasta, mat, kärlek/närhet och umgänge. 10. Om du vore ett djur - vilket djur skulle det vara och varför? En omtyckt hund (alltså inte vakthund utan snarare familjehund), för att jag skulle bli gosad med, uppskattad och få umgås med människor. 11. Du får helt plötsligt veta att du inte får bo kvar i Sverige, du måste flytta utomlands om två veckor. Var flyttar du och varför? San Francisco, för att jag är helt betuttad i staden och omnejden, för att jag förstår språket och för att vädret är bättre än här.
